Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1868, sida 1

och betraktade honom med ett slags förvåning. En skugga tycktes sväfva förbi hans panna, och ur hans ögon ljungade en blix . — Hvad heter ni? frågade han med klangfull röst. — Jean Deslions, herr grefve. — Är er mor från denhär trakten? — Hon har bott här i flera år, herr grefve. — Hvad är er far? — Han dog då jag ännu var ett barn. Han var fanjunkare vid linicarmn, en redlig man, och han har efterlemnat som ett minne sitt hederskors, hvilket hänger i min mors rum. Grefven strök med handen öfver sin panna, likasom för att bortjaga en plågsam tanke. — Ni passar för mig, sade han, efter att hafva gått några steg i rummet. Och han tillade: — Ni kan inträda i er befattning när ni vill. Förvaltaren öppnade dörren och tecknade åt Jean att följa honom ut. Men Jean rörde sig ej.