DE TJUGOEN.) Pariserskildringar af Scholl. (Översättning af Sigfrid Nyberg.) FÖRSTA DELEN. — Det tycks, utropade han, som ni såg bättre då man går ut, än då man går in. — Hvarför så? — Den der herrn kom med mig. — Ah, jag såg honom inte. — Han var några steg efter mig; det är en tunnbindare, en af mina grannar. Smaklig måltid, god natt. Och herr Surypere skyndade ut till sin granne, tunnbindaren. Denne gick långsamt och stödde sig mot den lille mannens arm. Några steg längre bort stego båda upp i en hyrvagn, som väntade dem. Hyrvagnen passerade bron öfver Canal de TOurcg och försvann i rue Grangeaux-BellesPoitevin, hvars misstroende vaknat, hade gått fram ända till förstugutröskeln. — Det var konstigt folk, som kommer hit, sade skoflickaren till honom. — Det är herrn, som hyrt källaren, och en af hans vänner. — Tror ni det? — Åtminstone sa han så. — Jag såg hans kamrat gå förbi. — Nå, såg han då så besynnerlig ut? — Jag skälfver än i hela kroppen. — Han har en svart silkesduk, som går upp Åy Ca TI T N.A 90