Article Image
ket torde komma att fortfara ännu under ett tiotal af år, innan bomullen kan komma att odlas af fria arbetare och farmers. Under dessa omständigheter är den politiska sidan af frågan, den s. k. rekonstruktionen af södern — så vigtig den än må vara såsom ett vilkor för möjligheten af sunda nationalekonomiska förhållanden — likväl af en proportionsvis underordnad vigt. Olyckan vill, att man icke heller med rekonstruktionen kommer ur fäcken. Presidenten och kongressen fortsätta sitt gamla spel. Johnson hatar rekonstruktionen af hela sitt hjerta och skulle gerna tillintetgöra den; men har icke mod att drifva sin vilja igenom, utan nöjer sig med enskilda hugg, hvilka mestadels äro riktade i luften. Så utförde han i början af förra året sin gamla hotelse och afsatte de honom misshaglige generalerne Pope och Sickles. Men den i Popes ställe utnämnde general Meade (segraren vid Gettysburg) uppfattade sin uppgift på ett allvarsamt sätt, och en af hans första åtgärder var att afsätta den rebelliskt sinnade guvernören i Alabama och hela hans tjenstemannapersonal, således en ännu radikalare åtgärd, än Pope vågat vidtaga. Då nu sådane föröfrigt moderata män som Meade börja sin verksamhet med sådan energi, så är det ett bevis på, att de förra rebellernas fräckhet öfverstiger alla gränser, samt att man icke fort nog kan undandraga dem det understöd, som presidenten vill lemna. I fall icke Johnson i rekonstruktionsfrågan uppträdt, som han gjort, skulle södern för längesedan varit politiskt reorganiserad och sannolikt i ekonomiskt afseende långt bättre lottad; och i hvarje fall skulle kapitalerna i norden hatva kommit södern till godo, hvaremot motsatsen nu inträffat. Kongressen står just nu i begrepp att mot Johnson spela ut ett nytt kort, hvilket likväl — efter hvad som vill synas — torde blifva utan verkan. Efter den bill, som i kongressen blifvit föreslagen, skulle alla statsregeringar i södern degraderas till territorialregeringar, och hela rekonstruktionsverket anförtros åt general Grant. Naturligtvis vet man på förhand, att högsta domstolen skall förklara detta förslag inkonstitutionelt, enär presidenten är öfverbefälhafvaren för Förenta Staternas landtoch sjöförsvar. För att således förebygga denna fara, är en annan bill föreslagen, enligt hvilken icke en enkel, utan en 23dels majoritet skall atgöra konstitutionella frågor i högsta domstolen. Jag anser begge dessa åtgärder som förfelade samt omöjliga att utföra; de utvisa den rådlöshet i kongressen, som nu genom ett förhastadt steg vill godtgöra de förra dröjsmålen och svagheterna. Ännu större blir klyftan mellan den exekutiva makten och kongressen genom konflikter om krigsministern Stanton. Senaten förklarade presidentens afskedande af krigsministern för ogiltigt, hvarefter general Grant, som ad interim varit krigsminister, genast afträdde platsen, för att faktiskt göra möjligt för Stanton att åter inträda i sin befattning. Stanton begaf sig genast till embetslokalerna, mottog besök af sina lyckönskande vänner och lärer — som hans fiender försäkra — hittills icke gjort annat är uppburit lönen för den tid, han varit suspenderad. Johnson har ännu icke uttalat sin åsigt öfver saken; men man väntar att snart få höra utaf honom. Att han icke lugnt skall mottaga den kastade handsken, betviflar ingen, men huru han skall besvara frågan, detta är en sak, som sysselsätter alla. Presidentens anhängare urladda sin harm på general Grant, hvilken de beskylla för tvetydigt spel, enär de påstå, att han försäkrat presidenten, att han under inga omständigheter skulle vika från platsen. Grants beteende i denna fråga är det enda, som skulle kunna beröfva honom det republikanska partiet vid presidentvalet. Om Johnson icke utför ett statsstreck, skall han draga det korta strået. Då presidenten hotade att ignorera krigsministern, samt i stället direkt förhandla med general Grant, uppgjorde han räkningen, utan att höra värden, d. v. s. Grant. För öfrigt stå vi vid början af en svår konflikt, som snart skall sträcka sig längre än till personer och draga hela landet i sin hvirfvel. Dagens post. ÖSTERRIKE. Tidningarne i Wien meddela, att kultusministern (i den cisleithanska ministeman) Uasnev med det första skall föra

6 februari 1868, sida 2

Thumbnail