Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1868, sida 3

Article Image
2; Blandade ämnen. Jernvägsstationen Eslöf. I Uelsingborgs Tidning läses: Eslöf kände man knappt till namnet för några år sedan, nu är förhållandet helt annorlunda. Jernvägen, denna mäktiga häfkraft, som skall bidraga att höja vårt land i jembredd med verldens mest civiliserade länder, har, utom å så många andra platser, äfven visat sitt inflytande på förstnämnde ställe. Der, hvarest förut endast voro mader och torfmossar, börja nu tecken visa sig till en stad, som sannolikt inom icke så många år kommer att bli jemtörlig med mera än en af Skånes öfriga städer. Särdeles innevarande vinter, då snöhindren vållat afbrott i den regelmessiga trafiken, har bristen på logementer varit märkbar, och vid sina tillfällen har resande måst beqväma sig att till sängplats begagna golfvet i restaurationssalen å jernvägshotellet. Sämre nattherberge än så kan man ju, bevars, få, så att derom är ingenting att säga; men det tycks dock häraf framgå, att de 10 rum för resande, som finnas i det för öfrigt i alla afseenden väl inrättade s. k. jernvägshotellet, ingalunda äro tillräckliga att fylla behofvet äfven med tillhjelp at enskilda på platsen boende personers benägenhe attt uthyra logementer. Hade bibanorna från Ystad, Landskrona och Helsingborg stött till jernbanan på en högre belägen, sundare och äfven mera naturskön punkt än Eslöf. t. ex. vid Stehag, skulle utan tvifvel företagsamheten med byggnaders uppförande och hågen för inflyttning ändå varit större än som förhållandet lär kunna bli vid Eslöf. Vid ett tillfälle sistl. Jul, då en mängd passagerare, af hvilka flera voro klent utrustade såväl till kläderna som kassan, hade, tillfölje af uppkomna hinder i trafiken, sammanstött vid Eslöf och der måste på bästa sätt ,,öfvernatta, befann sig bland de sålunda församlade en man, hvars verldsoch menniskokännedom var tillräcklig för att i en blick uppfatta hvad som en stor del af de många på sin föresatta resa ofrivilligt uppehållne voro i behof af — neml. penningar. Han ställde derföre en högljudd uppmaning till allesamman att de måtte uppgifva hvilka bland dem, som befunno sig i brist på myn; för nattlogis m. m., då han gerna ville försträcka dem med det nödvändiga ur sin medhafvande kassa. Det behöfver väl knappt tilläggas, att många begagnade sig af det så välvilliga erbjudandet, och om långifvaren icke af de flesta erhållit någon annan återbetalping än deras vid tillfället uttryckta tacksamhet, så har han troligen icke heller gjort räkning derpå. Det är ett vackert drag, som vi här antecknat och hvartill motstycken kanske oftare förekomma utomlands än här hemma; men vi ville derföre icke hafva detsamma öfverlemnadt åt glömskan. Den välvillige resenären är en officer vid ett af de skånska infanteriregementerna. En and. Enligt parisiska tidningen La petite( presse fann för några dagar sedan en kock i Paris.

5 februari 1868, sida 3

Thumbnail