Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1868, sida 3

som hade köpt en vildand, under dennas ene vinge ett sammanviket papper, som var fastejordt med en tråd och som innehöll följande, hvilket i nämde franska tidning är återgitvet: ,Ifall denna and skulle falla någon i händerna, så ar hålles att man ville eripra sig, det jag Peter Sörensen, 16 år gammal, fann den sårad, läkte den och depå återförsatte den i frihet. Den 5 Augusti 1565. Peter Sörensen från Bogense på Lyen. Enär finnaren naturligivis icke tod ett ord af detta, begaf han sig till en byrå för öfversättningar från fremmande språk, hvarest han erfor att språket var danska, och fick en öfversättning deraf på franska språket. Autodase. I Upsala-Posten läses: Någon dag helt nyligen försiggick i magistratspersons, direktörers, revisorers och öfrige inbjudnes närvaro uppbränning af förslitna Uplands enskilda banks sedlar till ett belopp af 210,000 rdr rmt. Sedan sedlarne i bankens lokal blifvit sorterade och räknade, inlades de i tvänne jernbleckskrin, hvilka ställdes på en kälke, som af bankens vaktmästare under högtidlig procession af alla de vid tillfället officierande drogs till gasverket. Der inlades de lifdömde i starkt uppeldade retortugnar och gingo sålunda sin förvandling till mötes till mycken sorg för efterlefvande och i sin sista stund spridande ett öfvermåttan starkt os. Detta sednare ansågs hafva n grund deri, att de hädangångna, som i tiden fört ett mycket kringirrande lif och vandrat ur hand och i hand, gerna hållit sig till allmänhetens fickor och plånböcker samt som oftast varit synliga på krogar och boddiskar bland smörgåsar, fläsk o. s. v., på sistone i följd af all denna vällefnad blifvit mycket feta. De hade rastlöst verkat under sin tillvaro. Nu äro de stoft och aska. Frid vare med dem! Norske konstberidaren Halvorsen, hvilken äfven vistats i Göteborg, har nyligen i Fredriksstad i Norge sväfvat i en icke ringa fara. ,Erederiksh. Ugebl. af den 25 Jan. berättar derom: I förrgår afton var konstberidaren Halvorsen ute för att köra en tur med en af sina bästa hästar. På vägen emellan förstaden och färjstället kom en hund springande öfver vägen, hvarvid hästen blef skygg och satte af öfver färjbron och — ut i elfven samt gick till bottnen. Halvorsen fick lyckligtvis tillfälle att kasta sig ur slädan, så att han slapp att följa med. Ifall, såsom ofta är händelsen, det hade legat båtar med menniskor i nedanför bron, så kunde lätt flera menniskor mistat lifvet, nu var der lyckligtvis ingen. Häst och släda uppdrogos, då hästen naturligtvis var död. Hr II:s förlust är ganska betydlig, enär hästen var värd 400 Spdlr.