Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1868, sida 2

i alla händelser böra undvikas. Genom v. Molk, få hva trohet och tystlåtenhet vi fullkomligt kunna lita, torde ni mec dela mig ert svar, låt mig säga: ert bifall! Vi måste seda finna ett tillfälle att rådpläga, men så, att ingen mörker vår förehafvanden. Mitt öde är från denna stund i ed:a hände Jag åitar på er. Sophia af Celle. Sedan Königsmark genomläst detta bref, blf han läng sittande orörlig, med ögonen stelt fästade derpå. Var det fö detta hans hjerta så häftigt klappat, hans tanka: så smekand svärmat? . .. Ack! .. Hans läppar hoppressades, hans ögon bryn sammandrogos. — O bimmel! — utbrast han slutligen det han reste sig upp och krampaktigt tryckte händerna emo bröstet, — jag skall blifva behjelplig att begrafva henne let vande? Jag skall rycka solen från mitt lifs hinmel för att se dan vandra i mörkret? Det är något mycke sordradt af e menniska af kött och blod, at ett hjerta, sor icke blifvit för stenadt af åldrens eller slöhetens kyla! .. Och likväl! .. Jag skulle vägra hennes önskan, gäcka hemes förtroende, un danrycka det enda stöd, på hvilket hon hoppas? . . . Nej, mi mitt hjerta brista, må jag utstå alla lidardens qval, men al drig bedraga den tillit hon till mig hyser! Sedan hans känslor återvunnit en lättre jemnvigt, skre han följande rader, för att så fort som nöjligt tillställas frö ken v. Molk och vidare genom henne prnsessan: Nådigaste furstinna! Eder önskan är lag för mig. Fhvad ni täckes befalls mig, tvifla icke på mitt nit i utförardet deraf, eller på der undergifvenhet, hvarmed mina tjenster egnas eder. Ingen, tillå mig försäkra er derom, kan med vamare hjerta och djupare vördnad ställa sig edra bud till eftewättelse, än den som har äran i all underdånighet teckna eder ödnjukaste tjenare Filp Königsmark. Då prinsessan mottagit och genomläst detta bref, tryckte hon det mot sitt hjerta och fustade det med sina tårar. I dessa undergifvenhetens uttryck åg en anda, som talade djupt till hennes hjerta och sade hame hela vidden af den tjenst