Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1868, sida 2

Göteborg den 5 Februari. Äfven i Amerika synes skyddstullsystemet nu hafva öfverskridit sin zenith och vara i nedgående. Att just Förenta Staterna skulle vara det land, som erbjöd en sista tillflyktsort åt ett system; hvars falskhet och förderflighet blifvit både teoretiskt och praktiskt ådagalagda, kan tyckas vara besynnerligt nog; men detär många omständigheter som samverkat, för att åstadkomma detta fenomen. Den ofantliga utsträckning landet eger, omfattande zoner, som frambringa de mest olika alster, har i icke ringa mån tjenat till stöd för den åsigt, att Förenta Staterna kunde betraktas såsom en verld för sig, såsom nen sluten handelsstat-, mägtig att sjelf producera allt hvad den behöfver; och då inga tullbommar eller hinder af hvad slag som helst förefinnas för handeln och rörelsen mellan alla de stater och territorier, af hvilka unionen består, kunde man anse sig hafva gifvit äfven åt frihandeln dess berättigade plats. För öfrigt äro amerikanarne, likasom deras anglosaxiska stamförvandter i Europa, mer benägna att lära af den egna erfarenheten än af teorier. Man hade att pröfva ett system, som i landet egde uråldrig häfd, men hvars skadliga verkningar ditintills icke sprungit allmänheten tillräckligt starkt i ögonen. Nu synes emellertid måttet af behöflig erfarenhet i denna väg vara rågadt, och man torde redan i den närmaste framtiden hafva att emotse en strid emellan de beskyddade intressena å ena sidan och det djupa behofvet af en förändring å den andra, hvilken strid ej kan sluta annorledes än med frihandelns fullkomliga seger. En Newyorkerkorrespondent skrifver i detta ämne: Kongressen har i dessa dagar emottagit hr Wells, reveny-kommissariens, rapport, och denna sprides nu i landet och ådrager sig lyckligtvis mycket större uppmärksamhet af folk i Washington än som kom hans förra rapport till del. I kongressens begge hus hafva hitintills de olika slags vintressen, som ropat på ,skydd, varit allherrskande, och de hafva fullkomligt lyckats att från kongressen utestänga alla män af grundliga studier och verklig insigt i nationalekonomien. Under de sistförflutna fem åren ha protektionisterna sålunda haft ledningen af landets finanser och ekonomi om haud, och de hafva pålagt det ett beskattningssystem, som måhända förenar alla fel, som någonsin ett beskattningssystem haft, med andra, hvaraf intet system ännu lidit och mot hvilka ingen nationalekonom kommit på den tanken att varna verlden. Det tjenade till föga att spjerna deremot, tills systemet fått visa hvad det dugde till. De klagorop, som upphäfdes af de beskattade, besvarades helt enkelt dermed att tullarne på importerade varor förhöjdes. Man försäkrade de lidande, att, ehuru de icke kunde begripa det, så kom dock allt det onda från den ,,flod af utländska varor, som öfversvämmade landet, samt att det enda läkemedlet vore högre tullar. Tullförhöjningar egde ock under fyra års tid rum lika regelbundet som kongressen sammanträdde. Förliden vinter föreslogs igen att höja tullafgifterna, men då hade oppositionen häremot blifvit så pass häftig, att ullproducenterna voro de ende, som lycA sttstael