Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1868, sida 2

omständigheten, att mellandäcket är öfverfullt och ventilation der saknas. De flesta passagerarne på Leibnitz voro mecklenburgare. Ingen läkare var ombord; sjukdomen var icke kolera, utan skeppsfeber. Emigrantkommissarierna Kapp och Billinger begåfvo sig i går till den plats, der Leibnitz ligger i karantän, och man kan oförtöfvadt vänta en berättelse från dem. Af en föregående skrifvelse från Kapp meddelar jag följande fakta, som torde vara af intresse för hvarje emigrant: En sak, som icke nog ofta kan omtalas, är de dåliga sundhetsförhållanden, som under en följd af år rådt på de hamburgska segelfartygen, och till följe deraf den ofantligt stora dödligheten bland passagerarne. Huru ofta det än från Newyork är klagadt häröfver, har dock ingen förbättring inträffat, och Hamburg har i detta afseende sämre rykte än Antwerpen. Det synes, som autoritoterna i Hamburg antingen icke ville se, huru saken förhåller sig, eller också blifvit förda bakom ljuset af de underordnade embetsmännen. I allmänhet kastas skulden på det dåliga drickesvattnet — liksom om detta icke kunde afhjelpas! — eller på andra alldeles otillräckliga skäl. Under det på bremerfartygen knappast dör !, procent, under de sämsta åren högst !(; procent af mellandäckspassagerarne under öfverresan, går dödligheten på hamburgerfartygen upp till 2 procent. Sålunda dogo af 11,264 mellandäckspassagerare, hvilka år 1865 begagnade hamburgerfartyg till öfverresan, 228; år 1866 af 14, 835 passagerare 337, och år 1867 af 8,788 passagerare 199.