Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1868, sida 2

Emellertid träffade prinsessan och Königsmark hvarandr alla dagar hos kurfurstinnan. Hågkomsten af prins Karl san manknöt sig i så många punkter med åsynen af dem beggs att hon derigenom kände sig liksom närmare dragen till de saknade förflutna, då han utgjorde den käraste länken i fa miljekedjan och var glädjen i hennes omgifning, hvarför ho: nästan uteslutande fordrade deras sällskap. Ett mera gynn samt tillfälle skulle svårligen en af förhållandena berättigat kärlek kunna finna att utveckla och stärka sig än som hä egde rum. Både Königsmark och prinsessan kände den fara som omgaf dem, men begge förtrodde sig åt renheten af sin: känslor och den styrka som deraf vinnes, och gingo så mec slutna ögon emot det vreda öde, som väntade dem. En dag lät fursten tillsäga prinsessan, att han önskad ett samtal i enrum med henne, och tillkännagaf den timma på hvilken han för detta ändamål ville infinna sig. Saker var så sällsam, att den måste väcka hennes förundran och framkalla de mest olika gissningar om anledningen dertill Hon vågade icke dervid fästa någon gynnande förhoppning men visste sig icke hafva gifvit honom orsak till något miss. nöje. Hon hade icke på lång tid träffat honom, men hade hört att han skulle vara vid nedstämdt och missnöjdt lynne sedan fru v. Wieche helt hastigt och af obekant orsak lemna staden Hannover och begifvit sig till sin man, hvilken som resident uppehöll sig vid något litet tyskt furstehof. Att detts missnöje skulle kunna återfalla på henne, kunde hon icke föreställa sig, då hon icke haft någon del i hennes afresa och att skiljsmessan skulle hafva återfört honom till besinning aj hans fordna uppförande var en tanke, som hon ännu mindre vågade lemna insteg i sin själ. Så sväfvade hon i en oroande ovisshet då fursten inträdde Hennes öga lyftade sig forskande mot hans, som med kall skygghet vände sig från henne. Prinsessan gick honom några steg till möte och bjöd honom en plats vid sin sida. Han gjorde en afvisande rörelse med handen och sade med härd och sträf röst: — Hvad jag har att säga er fordrar icke många ord, men jag vill på förhand underrätta er, att min fordran kräfver en ovillkorlig hörsamhet. — Tala min furste, och som jag förutsätter att ni icke