Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1868, sida 2

en hel samling, som det synes, allmoge. De tala tyska — vi ge oss i samtal med lem och förnimma, att de äro tyska emizranter, som ämna sig till Castle Garden. Vi följa dem dit och behöfva ej gå många minuter, innan vi komma till en stor, tri plats, vid hvars sida den stora emigrantbostaden är belägen. Så snart emigranterna kommo till nämnde plats, blef det en märkbar rörelse hos alla dessa lösdrifvare, som här stå och vänta på förtjenst. Man riktigt kastade sig öfver de stackars fremlingarne, ryckte dem i kläderna och förespeglade dem guld och gröna skogar, om de blott ville följa med någon af dessa tjenstvilliga och beskedliga ,runners, ty hela samlingen, som uppehåller sig här, utgöres af dylika subjekter. Men emigranterna hade fått varningar och läto ej lura sig, utan vände kosan till sin bestämmelseort. Då vi ej voro försedda med inträdeskort, blefvo vi ej insläppta uti Castle Garden, hvarför jag heller ej nu kan redogöra för detta emigrationens hufvudqvarter. Men redan följande dagen bestämdes till erhållande af nödiga introduktioner, hvarom närmare framdeles. För att nu åter komma upp i staden, gå vi till Broad Street, en utaf affärsgatorna i äldsta delen af ,, The City, och blifva här vittne till huru ,,The Moneyand Stockbrokers bedrifva sina affärer Det är ett väsen och ett bråk å den öppna gatan, så att man måste undra öfver att affärsmännen sjelfva kunna höra sina egna ord. Här en handfull vexlar i höjden — der aktier, — man ropar, skriker, köper och säljer; — så omsättas millioner, och åtskilliga de rikaste män i staden lära finnas i samlingen, utbjudande sina fina papper till försäljning. Penningbörsen är i närheten; äfven der göra vi ett bort besök och återfinna Elbestadens börslif i miniatyr. Såsom en egendomlighet för detta affärslif må anföras, att köpmännen gå uti en här belägen kyrka en gång i veckan för att höra predikan — en sed, som började under krisen 1857, då Mercurii söner i sin förtviflan öfver de misslyckade spekulationerna och de finansiella vådorna togo sin tillflykt till vår Herre för att bedja honom om räddning ur det iråkade finansiella betrycket. Vi lemna nu detta qvarter och gå upp till Bowery. Här ha för det mesta tyskarne sina butiker. Såväl till utseende som lager äro dessa på långt när ej så eleganta och dyrbara som de vid Broadway. Uti ett enda hörn, der fyra gator utmynna, observeras ej mindre än 10 hoteller. Här finnas vidare tvenne teatrar och en mängd lagerbiersalonger, hvaribland den förnämsta är , Atlantik Garden, der hvarje afton musik utföres af en god orkester. Nu är gasen tänd. Vi skola gå in uti nämnde etablissement, som rymmer omkring 2000 personer. Entren är fri, ty man har hutvudsakligen lagt an på konsumtion af lagerbier und ,,gutes Essen. Här fira germanerna riktiga högtidsstunder, höra sina nationalmelodier och smörja sig med alla läckerheter, som påminna dem om hemlandets seder och bruk. Det råder , eine gemitliche Heiterkeit, och belåtenhet står att läsa i allas anleten. Man måste också erkänna, att tyskarne här, såsom öfverallt hvarest de slå sig ner, kunna med godt samvete roa sig, då de under hela dagen öfvat flitens, sparsamhetens och omtankans dygder. Sedan vi fått oss en seidel och en knackwurst, lemna vi den glädjedruckna publiken. Viljen I nu äfven vara mig följaktiga till Fitth Point, skolen I möta några at samhällets skuggsidor. Här å de ställen, der whiskyn och andra rusgifvande drycker säljas, börjar ett hemskt lif, sedan mörkret inträdt. Här finnen I härden tör laster och brott. Ifrån dessa krogar går vägen till fängelset och korrektionsinrättningarne. Fylleri, slagsmål, knifskäring m. m. höra till ordningen för dagen, dock numera ej så mycket som förr. Sorglig är dock den iakttagelse, som gjorts de sednare åren, att qvinnorna supa mer än männen och oftare begå gräsliga handlingar. Träda vi nu in: uti en dylik lokal, ser man genast, att publiken mest består af dylika fallna varelser, som lefva och dö ati bränvinsångornas förpestade luft. Här sitta de med uppsvälda kinder och till hälften san manslutna ögon — och när okalen stänges, sofva de utaf sig ruset på gatan eller i polisvakten. De nanliga kunderna tillhöra naturligtvis också dräggen af befolkningen, de bestå af ättningar eller till arbete odugliga varelser, som ej kunnat motstå rusets frestelse. Å4tt vidare skildra hvad som här ses, vore endast att blotta skuggsidor, för hvilka man neldst ville vara blind. Till heder för ame