Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1868, sida 2

rikanarne må jag dock omtala, det denna drägg mest rekryteras från de olyckliga och lidande irländska invandrarne, hvilka från sitt hemland medföra sina nationalfel. Mycket vore ännu att tilläga om gatulifvet, sedan gasen tändts, men det sagda kan vara nog, då läsaren lätt kan tänka sig att såväl butikerna som öfriga stora etablissementer täfla med hvarann att lysa genom sinnrika, effekttulla och strålande gasdekorationer. Om man tillbringar en Söndag i Newyork, skall man knappt tro att det är samma stad. Så stor är förändringen, som hvilodagen medför. Det är som om man tänkte sig en stad efter en öfversvämning, då vattenmassan fört allt med sig. Utaf det böljande lif, som synts under veckan, finnes intet tecken. Å sjelfva Broadway kan man stanna timtals midt på gatan, utan att riskera blifva öfverkörd. Alla värdshus och offentliga ställen äro absolut stängda hela dagen. Ingen teater spelar; bantågen och posterna äro inställda; med ett ord, hela Newyork hvilar ut efter arbetsdagarnes verldsliga bråk. Man egnar Söndagen till den högstes pris, kyrkorna äro öfverfyllda, och familjerna tillbringa sin tid uti angenäm sammanvaro med förströelse inom sig sjelfva.