Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1868, sida 1

het, men er affär skall snart vara uppgjord. — Och hvilket medel föreslår du för att motverka denna fara? — Det finns endast ett. Är ni värdig chefskapet? Vi ha rätt att vara granntyckta. En tillförlitlig man, som är ur stånd att förråda oss, är visserligen något, men det är inte nog. Vi behöfva en man af börd, som har en ställning att förlora. — — Med ett ord, vår chef bör i hvarje ögonblick darra för sig sjelf. — Hvad är då att göra? frågade Monseigneur. — Låta mig deltaga i er affär. — Må göra! Den lille mannen framtog en revolver ur sin ficka och steg upp i rummet. — Hvarför detta vapen? frågade de båda medbrottslingarne. — Ah, sade den nykomne, — det syns att ni ännu äro gröna. Jag kan vara beväpnad utan att oroa er, emedan ni äro två, och det skulle falla sig kinkigt för mig att döda er båda på en gång, — — medan jag har min egen trygghet att tänka på. Den lille mannen nalkades Mästarens kropp. — Hvad tänker ni göra med kadavret? frågade han. — Den första åtgärden är att utplåna spåren efter er oförsigtighet. — — Har ni tänkt derpå? — Nej. — Ni ser att det var bra jag kom. — Hvilket är ditt intresse dervid? (Forts.)