Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1868, sida 1

— Uvilka äro ni sjelfva? svarade den skallige mannen ironiskt. — Men hvad tänkte du göra här? återtog Monseigneur. — Hjelpa er, om ni vill. Ali hade dragit sin dolk. — Inga dumheter! utropade den lille mannen; jag behöfde endast stänga denhär luckan och skjuta till bommarne utanför, så skulle ni tillbringa ett par ruskiga veckor här; — och då jag återkom om en månad eller så, skulle jag säkert finna er i ett jemmerligt tillstånd. — Du har ingenting att frukta af oss, sade Monseigneur med synbar oro. — Ja, det vet jag nog, sade den lille mannen. Och i det han visade på den okändes lik, tillade han: — Ni har dödat Mästaren. — — Nu tro ni er ha hunnit långt! Inbillar ni er kanske att de andra skola erkänna er? Ni har uppsnappat hemligheten af passagen, det är alltsammans. Ni tänker ju genomsöka huset öfverallt? Nå väl, ni skall ej der finna det minsta. Ni kan låta rifva ned det, utan att upptäcka något vidare än hvad ni redan funnit, — och det är inte mycket. — Fvad skall då hända? frågade Monseigneur. Ä — Jo, det skall jag säga er. Rådet, som sammanträder hvar tredje månad för att granska räkenskaperna, skall törna in här en vacker afton och skall snart märka, att en främling har med våld undanträngt den chef, som det ensamt har rätt att välja. Dessa herrar skola ej underkasta er tortyren, ty de tycka inte om onödig grym