Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1868, sida 1

hans drägt ingenting egendomligt. Energien i hans blick utplånade ej från hans ansigte ett visst uttryck af sorgsenhet eller oro. En stor olycka eller ett stort brott tyngde på hans själ — — Den okände kastade en sista blick omkring sig, derester fattade han en lampa och trampade på en af skrifbordet undanskymd sjeder. En af golfplankorna höjde sig och visade en trång trappa, som förde nedåt. En kall och fuktig flägt, en lukt af källarhvalf, trängde upp till honom. Knappt hade han satt foten på första trappsteget, förrän tvennej män störtade emot honom. Dessa tvenne män voro Monseigneur och Ali. Medan Ali kastade en beckmask öfver den okändes ansigte och ryckte lampan ur hans händer, stötte Monseigneur sin dolk tre gånger i hans hals. Då han gaf honom en fjerde stöt midt i bröstet, brast dolkklingan i stycken. Den okände hade fallit, medan blodet sprutade ur hans sår. — Hvem kan denne man vara? mumlade Monseigneur. — De andra kalla honom Prodicus — — Men hans namn? Hans verkliga namn? Ali ställde lampan på golfvet. Monseigneur öppnade den okändes väst och linne; han bar närmast kroppen en pansarskjorta, väsd af silke och fint stål. Det var denna pansarskjorta, som hade bräckt dolken. Monseigneur lade handen mot sitt offers R varma hjerta; det hade upphört att slå. .