vares person, äro sanningslösa, samt att Äftonbladet, med anledning af grefve S:s insinuationer mot detsamma, uppgifver, att det med en daglig upplaga af 7, 000 exemplar räknar endast 67 norska prenumeranter. Grefven talade, med anledning af hr Wserns motion rörande en ny mellanrikslag, om svårigheterna att åstadkomma en öfverenskommelse med Norge samt omtalade att han under sin vistelse i nämnda land hört uppgifvas, såsom en bland orsakerna till dessa svårigheter, ,,deras usla tidningar, som vanställde förhållandena. , Men, mina herrar, utbrast härvid grefve Sparre med höjd röst och i det han slog ihop händerna, de tala om sina usla tidningar, hvad skola vi då säga om våra, de uslaste af alla! Ännu för ett par dagar sedan angrepo de mig, såsom herrarne alla veta. De der herrarne som sitta på läktaren lade i munnen på mig, jag vet icke hvilka dumheter, och satte citationstecken för, och så tillade man, att jag åsyftat ett förstucket anfall mot Norge, för det jag förklarade mig vara en vän af detta land. ) Men sådana äro våra tidningar. Låt oss analysera dem, och skrif upp hvad jag säger, (tillfogade grefven, vändande sig med häftiga åtbörder och af vrede darrande röst mot referentläktaren), skrif upp hvad jag säger om ni kan skrifva någonting annat än det som är falskt, ty jag vill att mina ord skola på tidningarnes blad flyga till Norge. Den mest lästa af våra tidningar, som har fem tusen prenumeranter, nej femton tusen, är ett skandalblad. Den ansvarige utgifvaren är en mureriarbetare, som heter Dalhammar, och det är bestämdt i hans kontrakt, som herrarne alla veta, att han skall ha visst betaldt för hvar dag han sitter på Långholmen för hvad som skrifves i tidningen. Och den, som sjelf uppger sig dernäst ha den största spridningen, heter ,,Dagens Nyheter. Utgifvaren af den tidningen är en cessionant. Jag har sjelf sålt till honom det tryckeri, på hvilket han började sin verksamhet, och jag förlorade hvarenda skilling. Sådan är den tribun, som kallas tidningspressen. Vidare ha vi Aftonbladet, som, sedan prenumerantantalet i Sverge minskats, lägger an på att fånga prenumeranter i Norge, för der, mina herrar, har det en stor debit. Slutligen ha vi en tidning, som skrifver för att vederlägga Aftonbladets falska uppgifter och slår öfver i ilska mot Norge. Efter denna med den yttersta hetta och under våldsamma åtbörder framslungade utgjutelse, under hvilken kammarens ledamöter öfverljudt skrattade åt talaren, återgick han till det behandlade ämnet, sättet att åvägabringa en öfverenskommelse med Norge. Sedan han slutat ech efter det hr Wern ytterligare talat i ämnet, gaf frih, A. C. Raab grefve Sparre den af oss i går omnämnda tillrättavisning för hans ,, med kammarens lugna hållning och värdighet så föga öfverensstämmande beteende. Derpå fick grefve Sparre åter ordet, vändande sig mot frih. Raab. , Om jag sagt ett enda ord, som öfverskridit gränserna för det passande, så säg hvad det är, men stå inte der och svamlal utbrast grefven med passionerad häftighet. , Att tala om den dåliga pressen, det är min rättighet. Så länge det rör mig sjelf och våra inre förhållanden, så svarar jag ej på dess anfall. Men då det rörer förhållandet till Norge, så måste jag uppträda och säga till norrmännen hur dessa tidningar förvränga och vanställa förhållandena. Man tror i Norge att jag är ett odjur, ett monster, och man blir helt förvånad då jag kommer dit och man får höra mina åsigter, och man utbrister helt förvånad: men det der är ju ganska resonabelt! Men det är icke underligt. Jag har i 32 år varit föremål för tidningarnes förföljelse; ty, mina herrar, de började då jag var 19 år gammal och man tyckte att jag hade fått för höga betyg i en examen. Och hur ha de icke ställt till spektakel med Norge! Det är derföre jag vill tillropa norrmännen: tron dem ej, ty det är vanstäldt, förfalskadt nästan allt hvad de säga! Jag önskar att norrmännen måtte bedöma våra förhållanden till dem utan intryck af tidningarnes diktade, förvrängda, förfalskade uppgifter ! Härmed hade grefven, för denna gång, uttömt sitt raseri mot pressen, och efter ytterligare ett par ord rörande sjelfva öfverläggningsämnet, slöt sitt anförande. ) Talaren hänsyftade på vårt omdöme om honom med anledning af hans hycklande försäkran, att inom hela riksdagen icke fanns någon så varm vän af Norge som han.