Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1868, sida 1

— Ni skall genast förstå det! — Och prinsen framtog ett litet hopviket papper. — Detta har en gång haft den at undsvärda platsen inom er korsett. — Är det möjligt? — Icke allenast möjligt, utan verkliga förhållandet! Det hemliga gömstället ni anförtrodde det åt förrådde det under ringdansens muntra svängar . .. I — Gif hit! — utropade grefvinnan med yttersta häftighet och räckte handen efter papperet. — Bah, min sköna grefvinna! — sade prins Karl och gömde det helt lugnt i sin västficka. — Ni skulle först då kunna anklagal mig för en förolämpning, eller huru kunde ni annorlunda betrakta en sådan likgiltighet för det minne af eder hand, som lyckan bringat i min? Detta papper, som ni mottagit af grefve Königsmark, innehåller streck af er, som alltid skola blifva mig betydelsefulla. Förstår ni mig nu? — Ni bedrar er! — Bedrag er icke sjelf med denna föreställning! Min roll tillskyndade mig lyckan att få egna er min uppmärksamhet, och ni torde nog funnit, att jag icke försummat mig. — Ni är fruktansvärd, prins Karl! — sade grefvinnan med en af vrede darrande röst. — Lugna er, min grefvinna! Jag ansåg min ridderliga pligt vara att mellan fyra ögon underrätta er-om i hvilka händer er hemlighet stannat. Jag valde ett sätt, som jag förmodade skulle gynna min afsigt. Jag har icke bedragit mig. Mitt mål är vunnet, och jag önskar er ljuflig natt och leende drömmar. Med dessa ord lemnade han rummet. Vi låta nattens hemlighetsfulla slöja hvila öfver den vrede och de hämdkänslor, som lågade i den bedragna grefvinnans bröst, och hvilkas följder blefvo alltför bedröfliga, för att derifrån vända oss till de furstliga gästerna och de händelser, som hade sitt sammanhang med deras besök.