Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1868, sida 1

ligt, bjuda den förtroligare hofcirkeln dit under det korta hesöket. Att grefvinnan Platen i första rummet hörde till de bjudnas antal, är lätt begripligt. Denna hade emellertid bland sin betjening spioner, som icke lemnade henne i okunnighet om hvad som tilldrog sig inom hofvet på Marienburg, och som isynnerhet berättade henne allt, som rörde Königsmark och prinsessan, mot hvilken sednare den förres henne visade köld väckt svartsjukans misstankar. Grefvinnan hade icke förr anländt och intagit de rum, som blifvit henne anvisade i en paviljong, nära hufvudbyggnaden af slottet, innan hon lät anmoda Königsmark om ett samtal. I en lätt resdrägt och, som det syntes, något matt af resan, mottog hon honom i en halft liggande ställning på en kanapå, med hufvudet i handen och denna försjunken i en mörk sammetsdyna, hvars djupa färg var särdeles väl beräknad att fördelaktigt upphöja hennes hy och färg, som ej mer hade ungdomens hvarken skönhet eller friskhet. Mellan de nedfällda persiennerna inträdde dagern matt och gaf en viss orientalisk mystik åt hela taflan. Königsmark stannade på ett vördnadsfullt afstånd. — Kom närmare, min grefve! — sade grefvinnan och visade på en stol, som stod henne helt nära. — Det torde förundra er att jag, så nyss anländ fortfor hon — har mig bekant vissa förhållanden, som kanhända borde vara en hemlighet tills vidare, men ... — Och hön lade fingret på sin Mun med en retande blick. — Prinsessan har bringat er i bekymmer! — Nådiga grefvinna! — stammade Königsmark, under det blodet steg honom i kinderna. — Jag förstår er icke. Nej, ni förstår mig icke — log hon. — Men det är icke derom vi nu skola tala. En annan gång skall ni lära göra det. Königsmark gjorde en lätt böjning på hufvudet. — Ingen förlust är oersättlig, och hvad olyckan beröfvar oss den ena stunden kan hon godtgöra en annan. Königsmarks förlägenhet blef ännu större, och han förmådde icke dölja den. Grefvinnan tycktes road deraf och betraktade honom med det mest förföriska leende. — Ni förundrar er, men ni nekar ej. Och hvartill skulle det tjena? Saken skulle innan kort förråda sig, utan en mellankommande hjelp. Ni finner den här.