Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1868, sida 1

UTRIKES. ITALIEN. Budgetkomitäön har godkänt budgeterna för inrikes-, utrikesoch handelsministererna. Diskussionen öfver dessa budgeter väntades skola taga sin början under innevarande vecka. Det cirkulär, som den nye inrikesministern aflåtit till prefekterna, och i hvilket uppmärksamheten fästes vid vigten af att med alla krafter arbeta på ordnandet af rikets inre angelägenheter, har gjort ett särdeles godt intryck. Ett kungligt dekret har bekräftat deputeradekammarens beslut, att de officerare, som deltagit i det vackra försvaret af Venedig år 1848, skola erhålla anställning i den reguliera armn. Hertigen och hertiginnan af Aosta lära i morgon skola begifva sig till Neapel, för att der qvarstanna en längre tid. Maeeini har inkognito varit i Pegli för att med några af sina intimaste vänner rådgöra om sina enskilda angelägenheter. Om Italiens ställning till Frankrike skrifves till ,,Indep. belge: , Ehuru oroliga hufvuden drömma om en restauration i Italien, så torde det sannolikt icke komma till någon brytning mellan detta land och Frankrike. Många tro att det finnes en hemlig öfverenskommelse mellan Victor Emanuel och Napoleon. Med det sednaste kabinettet Menabreas bildande afser man att komma på en dräglig fot med Frankrike. Romerska frågan och alla utrikes angelägenheter skulle ajourneras, och man skulle uteslutande vända sig åt de inre angelägenheterna, hvilket äfven är af högsta nöden. Med finanserna står det slätt till, ehuru kyrkogodsen försäljas till ett pris, som med en tredjedel öfverstiger uppskattningsvärdet. Krigshären måste ovilkorligen betydligt förminskas, och detta oaktadt regeringen har stora bekymmer för utbrottet af ett uppror i det förra konungariket De Begge Sicilierna, der banditväsendet ofantligt tilltagit. Men äfven om armn förminskas, blir det oundgängligt att höja skatterna. FRANKRIKE. Från Paris skrifves den 17 dennes: Processen mot journalisterna har i dag öppnats med ett summariskt förhör, hvarefter sakens vidare behandling uppsköts tills i morgon. Persigny har skickat en skrifvelse till journalisterna om det nya presslagförslaget, i hvilken han betonar, att pressen aldrig varit utsatt för några faror då det gällt en fri diskussion, utan endast då pressen gjort sig skyldig till personliga anfall. Regeringen hade nu förelagt lagstiftande församlingen ett liberalt förslag till presslag, hvilket dock icke motsvarade kejsarens egentliga åsigter, utan tvertom framkallade många -betänkligheter. Tidningarne, hvilkas antal skulle tilltaga genom den nya presslagen, kunde lätt söka att tillfredsställa publikens nyfikenhet genom alla slags anstötliga meddelanden, hvarigenom stränga åtgärder mot pressen skulle bli oundgängliga. Landet vore likväl moget för friheten, och ögonblicket inne för att verkliggöra dess fördelar. Dekretet af 1852 hade eudast en öfvergående betydelse, och man måste hädanefter vända sina blickar åt annat håll; 1819 års lag borde modifieras, på det de offentliga myndigheterna måtte direkt kunna straffa alla anfall från pressens sida på utländska suveräner, auktoriteter och privatpersoner. Lagstiftningen mot pressförbrytelser måste derföre underkastas samma allmänna rättsbestämmelser som andra lagbrott.