ningar, behandlande de tyska, romerska och italienska frågorna samt monarkiens handelsangelägenheter. UHvarje afdelning föregås af en expos, skrifven både på tyska och ungerska språken. Den officiella tidningen af den 19 d:s innehåller en handskrifvelse från kejsaren till rikskrigsministern John, i hvilken den sistnämnde fått sin afskedsansökan beviljad samt blifvit utnämnd till Storkorset af Leopoldsorden. Kuhn är utnämnd till Johns efterträdare. I en annan handskrifvelse uttrycker kejsaren sin tacksamhet till amiral Tegethoff för hans fullgörande af sin svåra mission till Mexiko, och äfven han har blifvit utnämnd till samma orden. RYSSLAND. ,Corresp. russe för den 13 dennes (ryssarnes nyårsdag) innehåller en återblick på det förra årets tilldragelser, i hvilken denna tidning med mycken resignation uttalar sig om den orientaliska frågan. Det heter der: , Ryssland har under detta år missräknat sig, men dessa missräkningar lända landet till heder, och minnet deraf vittnar om dess regerings storsinnade pligtkänsla. De kristna befolkningarne i Örienten veta för framtiden hvar de skola söka sina verkliga vänner; ansvaret för de lidelser, som de måste dölja, återfaller på de statsmän, som äro kortsynta nog att tro, det de vunnit allt, då de endast vunnit tid, och som offra allt för att rädda formen. Dermed har intet blifvit afgjordt; den orientaliska frågan är sväfvande som alltid och skall icke kunna lösas utan med samtycke af alla krisina folkstammar. Men när skall man då erkänna, att det blifvit utgjutet nog af kristet blod? En lycka är likväl, att den brist på framgång, som vår utrikespolitik haft, öfverväges af stora framsteg inom landet. Efter att hafva sysselsatt sig med de många reformer, som blifvit genomförda i landet under året 1867, yttras om ryssarnes framträngande i Asien: ,, Expeditionen i Turkestan är lyckligt bragt till ända. Ryssland finner att de lagrar äro för dyra, som hemtas så långt borta; Ryssland önskar ingen ytterligare utvidgning af sina gränsor. Den geografiska belägenheten ålade att beskydda undersåter och stamförvandter samt att trygga handelsförbindelserna vid gränsen. Då detta mål nu är vunuet, har Ryssland stuckit sitt svärd i skidan och — såsom är att hoppas — för lång tid. , Corresp. russe slutar sina fredliga betraktelser med följande ord: , Förändringen af våra skjutvapen har seat tagit sin böjan, enär regeringen ville tramgå med försigtighet och omtanka; fabrikationen går emellertid nu oafbrutet framåt. Vår krigsminister har infört flera förbättringar för att göra trupperna mera mobila. Vår försvarsförmåga har ökats genom jernvägsanläggningar, som skola lätta trupptransporter. I tall — det Gud förbjude! — de sväfvande förvecklingarne skulle leda till ett krig, skall Ryssland vara i stånd att häfda sin ställning som stormakt.