Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1868, sida 1

ELFTE KAPITLET. Festen på Marienburg. Prinsessan var alltför uppskakad af morgonens händelser för att som uppträdande kunna deltaga i astonens föreställning. Genom fröken v. Moltke lät hon såga, att hon fann sig hindrad af sina föräldrars ankomst, och att hennes roll måtte öfverlemnas någon annan. Ehuru naturlig denna undskyllan var, och föga oväntad den borde förekomma, verkade den dock bland det spelande sällskapet en stor törstämning, hvaraf Königsmark i första rummet drabbades. Det intresse kärleken väcker ger äfven åt de betydelselösaste företag en vigt och ett innehåll, som knappast några andra det förutan kunna erhålla, det ger koloriten åt de flygtiga bilder, som ögonblicket utkastar på tidens duk och hvarförutan de alla visa sig i ett mer eller mindre likgiltigt grått. Vid den omtalade underrättelsen förlorade hela festligheten sitt behag för Königsmark, men, tvungen af nödvändigheten, måste han dölja det och, som dess framgång ytterst hvilade på honom, ännu arbeta derför. Brudmodrens roll var emellertid icke lätt att återbesätta. Den var af ingen eftersträfvad. De unga beröfvade den tillfället att lysa med sina behag, och de, som icke mer hörde till deras antal, bringade den en påminnelse om deras ålder, som på intet sätt var dem angenäm. Endast prinsessan hade kunnatsätta sig öfver dessa qvinliga beräkningar. Saken var ingenting mindre än nöjsam, ehuru prins Karl icke försummade att gifva den en skämtsam sida, i det han ville åtaga sig den ledigblifna rollen, ville blott någon af damerna ikläda sig hans. Som emellertid presten är en oumbärligare person på ett bröllop än en brudens moder, kunde han icke på billigare vilkor än det omnämnda uppgifva den förra befattningen för den sednare. Saken ventilerades från alla sidor, men resultatet af öfverläggningarne voro ännu oafgjorda, då ett oväntadt ingrepp i saken skedde. Kurfursten, som hade sina tvifvel i afseende på den gästvänlighet hans gemål skulle visa deras resande anförvandter, och de nöjen hon ernade förskaffa dem, lät, för att göra deras liksom sitt eget vistande på Marienburg så angenämt som möj