Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1868, sida 2

——— —kdd,t— — dier i hans hem och vid vår förnämsta svenska högskola, samt fortsatt genom tidiga och vidsträckta resor samt deltagandet i kriget mot turkarne, hvarigenom han lärde känna föga bekanta länder. Dessutom låg i Königsmarkska slägten ett sinne för konster och talanger, hvaraf äfven han hade sin del, och som tagit ut sin rätt, oaktadt de många ämnen af allvarligare natur, hvaråt han egnat sig. Så var han färdig i flöjtspelning och kunde med skicklighet knäppa lutan till de ballader och romanser, som han med ren och vacker stämma förstod att föredraga. Sedan man talat om dagens nyheter och prins Karl låtit sitt skämtsamma lynne, så att säga, spraka ut ötver alla föremål som kunde träffas af dess gnistor, kom turen till Königsmark att roa prinsessan med musik, hvari äfven hon stundom deltog, eller talade han om hvad han sett och inhemtat på sina resor, men helst om sitt svenska fosterland och det allvar i begrepp och den stränghet i seder, som der herrskade från hofvet ner till bondens keja. Under detta ålade den aldrig slumrande uppmärksamhet, hrarmed såväl prinsen som Königsmark visste sig vara bevakade af hvarandra, dem en försigtighet i deras uppförande, som väl stundom föreföll dem tryckande, men fann sin ersättning i det stigande förtroende prinsessan tycktes visa dem och i — ökade aktning, som starkare befästade deras inbördes vänskap. Så förflöt tiden till dess nödvändigheten gjorde ett afbrott deri. Prinsessan nedkom med en son. Kurfursteparet var förtjust; hofvet jublade; staden tände lusteldar; allt var fröjd och glädje, och prins Georg tycktes verkligen för ett ögonblick glömma allt annat för lyckan att ega en arfvinge till den tron han skulle bestiga. Ingens glädje kunde dock mätas med prinsessans. När hon tryckte sitt barn till sitt hjerta, förstummades alla sorger derigenom. Under de första veckorna efter hans födelse kunde hon icke tillåta att man flyttade hans vagga från kanten af hennes säng, knappast att andra händer fingo räckas till hans vård. Hur gerna skulle hon icke velat utbyta sin höghet mot det lyckliga kallet att få vara hans vårdarinna? Dagligen kom prins Georg att betrakta den lille och dröja några ögonblick vid hans vagga, och det föreföll prinsessan som en värmande kärleksstråle