Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1868, sida 2

Beträffande Waxholm har komiten icke heller här funnit chefens för fortifikationen förslag tillfredsställande, utan tvärtom högst otillfredsställande, för att icke begagna ett ännu hårdare uttryck. För att göra hans system hållbart skulle man nödgas icke blott att betydligt utvidga de af honom föreslagna fästningsverken, utan ock att anlägga en del nya fästen, och ändock blefvo systemet mycket svagt på samma gång som mycket dyrt. General Kleens system består nämligen uti att fortsätta Waxholms förstärkande medelst pansarklädda batterier utanför murarne — detta emedan murarne äro för svaga att bära pansarplåt samt kassematterna uti dem för små att kunna inrymma nutidens grofva kanoner. Derjemte måste Waxholm skyddas af skansar å ömse sidor af mynningen till norra Waxholmsfjerden, nämligen å Rindön (vid Rindökullen) och vid Waxholms stad. Och denna sistnämnda skans måste åter i sin ordning skyddas af en skans, som skulle ligga på ett berg vester om och nära intill staden. Dessutom måste, allt enligt samma system, tvenne fästen byggas på östra stranden af Rindön till försvar af Oxdjupet samt en skans på Tenös norra sida till försvar af Pålsundet. Alla dessa sju skansar, afsedda att vara ett någorlunda hårdt skal kring en oduglig kärna, skulle, sammanlagdt, kosta staten mer än 4,700,000 rdr, säger mer än fyra millioner sjuhundratusen, utan att dock kostnaderna för deras bestyckning äro upptagna i denna summa. Det försäkras oss, att komiten , häpnade — och deröfver må man sannerligen icke förundra sig — när den fick tillfälle att genomgå detta herr general Kleens förslag. Att få detsamma billigare var omöjligt, utan att göra detta system, hoplappadt af flera utaf hvarandra beroende skansar, ännu svagare. Det blef då framlemnadt ett annat förslag, helt och hållet afvikande från det MeyerskaKleenska och utgående på att alldeles öfvergifva det ifrågavarande Waxholmssystemet. Enligt detta nya förslag skulle tvenne försänkningslinier anläggas långt framom Waxholm; Oxdjupet skulle öppnas till Stockholms segelled och endast tvenne skansar der uppföras till denna segelleds försvar. De begge försänkningslinierna skulle hvar för sig göras tredubbelt bredare än de försänkningar fortifikationen hitintills byggt, nämligen 40 sot, i stället för 12 föt, breda uppe i toppen. Detta förslag kostar ej mer än 1,500,000 rdr, bestyckningen oberäknad, och har derjemte den fördelen, att Englands och Frankrikes största pansarfregatter skulle kunna inlöpa och få skydd bakom vära befästningar, hvilket icke blefve förhållandet, om Waxholmssystemet fullföljdes, enär Kodjupet är för grundt för våra allierades stora fartyg, men deremot djupt nog för de ryska örlogsfartygen. Efter att under några dagar hafva diskuterat och skärskådat detta nya förslag blef detsamma, enligt hvad red:n förnummit, enhälligt antaget af komiten. I denna enhällighet var naturligtvis general Klen, såsom sjelf ledamot af komiten, inbegripen. Han syntes således hafva tillfullo insett det ifrågavarande förslagets stora företräden framför hans eget. Men den gamla kärleken till Waxholmssystemet tyckes åter hafva vaknat hos general Kleen. Man undre icke deröfver: Waxholmssystemet och han äro på sätt och vis ett. Det är således psykologiskt begripligt, om än i öfrigt något besynnerligt, att general Klen, såsom ryktet förmäler, några veckor derefter gjorde ett nytt försök att rädda Waxholmssystemet, i det han, frångående öfriga delar af sitt förra törslag, nu proponerade att bygga endast ,,tvenne små pansarbatterier vid Waxholm. Men som kostnaderna för dessa batterier skulle vara bortkastade penningar, tillbakavisade komiten äfven denna modifikation. Häremot lär general Klen hatva reserverat sig, och i reservationen lär hafva förenat sig en annan ledamot, grefve Hamilton. Hvad slutligen Karlskronas befästande angick, blef äfven här general Klens förslag af komitten förkastadt. Emellertid erbjöd Karlskrona komitåen ett svårlöst och sannolikt ännu icke på tillfredsställande sätt löst problem. Här äro många sund och segelleder, som måste befästas; när detta skett, kan fienden icke förthy landstiga på öarne och derifrån bombardera etablissementet; äfven öarne måste således befästas. Komiteen kunde under dessa omständigheter icke få ett befästningssystem till stånd till billigare pris än 4,500,000, och dock skulle försvaret, dd ba fee rt 7 KT —