Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1868, sida 2

Göteborg den 17 Januari. I förteckningen öfver landets utgifter till sitt militärväsen figurera anslagen till befästningsarbetena med en icke ringa siffra, som emellertid skulle blifvit vida större, om folkets ombud, i blindt förtroende till den styrande visheten, skulle hafva ingått på regeringens storartade propositioner i ämnet. Särskildt vid sednaste riksdagen höllo folkrepresentanterna hårdt om penningpungen, när det gällde att bevilja anslag till befästningsarbetena, och nedprutade ganska ansenligt de af regeringen för detta ändamål begärda summorna. Detta hade sin grund ej blott i nödvändigheten att iakttaga sparsamhet i allmänhet, utan tillika i ett djupt rotadt misstroende till insigten och förmågan hos de myndigheter, åt hvilka befästningsarbetenas ledning är anförtrodd — ett misstroende, hvilket såsom skäl för sin tillvaro kunde åberopa ganska märkliga fakta, till en del af det slag, att man skulle trott dem vara hemtade icke ur den närvarande verkligheten, utan ur det gamla Abderas historia. Sällan har den auktoritet, som s. k. sackmän pläga taga i anspråk — vanligtvis desto starkare ju mer deras fackmessighet öfvergått till en blind slentrian, oförmögen att bryta nya banor eller tillegna sig vidsträcktare vyer — sällan bar denna auktoritet, ehuru af en sorglig erfarenhet nedbruten på alla militärväsendets områden, slagit sig sjelf djupare sår än i fråga om vårt befästningsväsende i nyare tider. Det var sålunda ett tillmötegående af en allmän önskan, då en befästningskomite förlidet år tillsattes, för att, om möjligt, bringa någon reda i saken och bereda någon garanti för att de summor, som utkastas på befästningsväsendet, skola för framtiden blifva ändamålsenligt använda. Denna komite har nu fått sitt betänkande färdigt, och det skall säkerligen intressera våra läsare att erfara, hvad vi från Stockholm hört berättas rörande resultaten af dess verksamhet. Till en början må anmärkas, att komitåns uppgift var mycket begränsad. Den bade ej att afgöra om den ena eller den andra orten borde befästas, utan blott huru de på förmåligaste sätt kunde befästas, hvarjemte blott Karlsborg, Waxholm och Karlskrona skulle vara föremål för komitns uppdrag. Rörande Karlsborg berättas det, att komitn tillstyrkt, att ,,slutvärnet eller den första enkla linien tvärs öfver halfön borde fulländas, men att några yttre befästningsverk icke må få påbörjas, innan dessas konstruktion blifvit föremål för en ny komits granskning. De äldre planerna för denna fästnings uppförande och fullbordande befunnos icke tillfredsställa nutidens fordringar. Öfverhufvud synes komiten hafva hyst föga förtroende till hela den princip — det s. k. ,,centralförsvaret — som ligger till grund för Karlsborgs fästnings tillkomst; då komitön sysselsatte sig med densamma, så var det väl endast emedan det hörde till dess uppdrag att så göra, och emedan det faller sig svårt att föreslå, det denna kolossala byggnad, på hvilken så väldiga summor blifvit nedlagda, må öfverlemnas åt sitt öde. WATAAAH-ttt tttt.cFQOQOr:A —