Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1868, sida 1

Den gamle kurfursten var förtjust öfver sin sköna grefvinnas bisall och affärdade i nästa ögonblick befallning till Rosenberg att före dagens slut begifpa sig från Hannover, med förbud att stanna inom området af hans stater. Följde så en tid, hvarunder en daglig, att ej säga en stundlig, maskrad spelades inom de furstliga hofven. En hvar hade sin hemlighet att dölja under slöjan af en af nödvändigheten påbjuden förställning. Prins Georg syntes med en panna af granit bjuda den allmänna rättskänslan spetsen. Han visade sig gladare än någonsin och skämtade med en munterhet, som var ingenting mindre hos honom än naturlig. Under detta hämnades han sin förtrytelse öfver prins Karl och den moraliska öfverlägsenhet, dennes upptäckt gat hans gemål, genom ett oförtäckt ådagaläggande af sin köld mot henne. Prinsessan deremot, fattande det förödmjukande i prinsens belägenhet, föresatte sig att icke allenast dölja hvarje skymt af missnöje, som kunde tydas som en undanstucken förebråelser utan i stället omfatta tillfället för att genom en fördubblad ömhet vinna hans aktning och tillgifvenhet och sämedelst återföra honom till känslan af hans pligt och värdighet. I sitt hjertas godhet och sitt sinnes renhet hoppades hon äfven att genom denna seger tillika förena den glädje Königsmarks oskuld låtit henne känna, samt göra sig värd lyckan att kalla sig dotter till den bästa af mödrar. Arma prinsessa, om dygden icke innebure sin egen belöning, eller ångren kunde följa på de strider man förgäfves kämpat för hjertats rätt och uppehållandet af pligtens bud, hur beklagansvärd skulle du ej vara! Prins Karl och Königsmark, som i hvarandras sällskap ofta infunno sig hos prinsessan, bevakade sig sjelfva och hvarandra med en noggrannhet, som icke lemnade någon misstanka insteg, hvarken hos henne eller den argusögda hofkretsen. Under detta var grefvinnan Platen den, som led mest af ställningen och det tvång hon måste underkasta sig. Häftig, lidelsefull och fremmande för hvarje slags beherrskning, som icke ålades henne af egennyttans eller ärelystnadens beräkningar var den förställning hon nu nödgades iakttaga henne odräglig. Under det sakernas inre förhållanden voro sådane, frossade man i nöjen och lustbarheter, liksom kunde glädjens fyrverkeri-eldar skingra den tryckande tyngden af sinnets åsk