Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1868, sida 1

A-Mm UTRIKHS. FRANKRIKE. 5Indep. belge för den 10 dennes skrifver i sin politiska öfversigt: , Preussiske ambassadören vid franska hofvet, grefve Golte, har, oaktadt han är mycket sjuk och står i begrepp att underkasta sig en farlig operation, genast efter sin återkomst från Berlin haft en sammankomst med utrikesministern Moustier. Den omständigheten, att hans vistelse i Berlin var af så kort varaktighet, men att han der hade många öfverläggningar med konung Pilhelm och grefve Bismarck, samt att han genast efter sin återkomst till Paris satt sig 1 förbindelse med kejsar Napoleons utrikesminister, har väckt uppmärksamhet. De bland våra korrespondenter, som — trots ryktena i motsatt riktning — ständigt påstått, att det rådde ett godt förstånd mellan de begge regeringarne; samt att de öppnat förhandlingar för att förmå Ryssland att afstå från en icke tidsenlig inblandning i de turkiska angelägenheterna, anse grefve Goltzes återkomst till Paris som en bekräftelse på sina meddelanden. Hvad man kan sluta till, både af dessa berättelser och de sednast inträffade underrättelserna från Berlin, är, att begge kabinetten eftersträfva att aflägsna orsakerna till de olyckliga profetiorna om ett krig till våren vid Rhen. Ett telegram från Berlin till ,,Agence Havas, som blifvit reproduceradt i alla franska tidningar, meddelar, att grefve Bismarck vid en jagtfest, der den högre preussiska aristokratien var samlad och talet kom på den närvarande politiska ställningen, yttrat, att farhågan för ett krig med Frankrike vore en ren fantasibild, samt att man icke hade det ringaste skäl till farhågor i detta afseende. I fall förbundskansleren verkligen ttrat sig så, kommentera hans ord på ett betydelsefullt sätt grefve Goltzs resor. Men på många andra håll hyser man icke så fredliga förhoppningar, och på en tid, då man med så stor uppmärksamhet följer hvarje symptom, som kan tydas till fördel för eller emot fredens upprätthållande mellan makterna på ömse sidor Rhen, är ett meddelande i ,,Köln. Zeit. egnadt att väcka uppseende, förutsatt att det motsvarar de faktiska förhållandena. Nämnde tidnings korrespondent i Paris berättar nemligen, att det på den sista balen i tuilerierna var mycket tal om en skrifvelse, som kejsar Napoleon i December månad hade ställt till senatorn Larabit i Auxerre. Larabit har nemligen i denna stad (der kejsaren 1866 i ett tal, fördömde 1815 års traktater) hållit ett tal, med anledning af invigningen utaf ett monument till marskalk Davousts ära. I en skrifvelse, der senatorn underrättar marskalk Canrobert om det tal, han skulle hålla, heter det: ,,Jag har skriftligen meddelat kejsaren, att jag i Auxerre ämnar hålla ett tal för att tillrättavisa dem, som begära tred under en tid, då man måste draga svärdet. Kejsaren har besvarat Larabits meddelande på följande sätt: ,,Jag har med mycket intresse läst dettal, som Ni hållit i Auxerre vid invigningen af monumentet för marskalk Davoust. Det språk, som Ni vid detta tillfälle fört, andas den mest upplysta patriotism. Det har emellertid icke öfverraskat mig att i Edra ord finna uttrycket af det ädla tänkesätt, hvaraf Ni,; som jag vet, är uppfylld både mot Frankrike och min familj. Jag sänder Er min tacksägelse, mina lyckönskningar och törsäkran om min välvilja. Napoleon. .Journal des debats utvecklar frågan, huruvida det ändamål, som regeringen sagt sig hafva för ögonen i afseende på armreorganisationen, äfven verkligen dermed blifvit uppfyldt, samt om således intressena blifvit lugnade och den oro undanröjd, som sedan någon tid vunnit insteg hos befolkningen. , Journal des debats påstår emellertid, att raka motsatsen inträffat. Ju längre det lidit med behandlingen af nämnde fråga, desto mera har missnöjet tilltagit, och de sednaste valen till lagstiftande församlingen hafra nogsamt bevisat, att det förslag, som afsåg att återställa förtroendet inom landet, i stället framkallat en