Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1868, sida 2

— Jag hade svårt att tro er skyldig till den anklagels man gjorde er och kastade mina misstankar åt ett annat hål Jag har i vissa fall ett väderkorn som icke bedrager mig Jag gick till hofvets juvelerare, Bauer, och frågade, tagand honom tvärt för hufvudet, om han kunde prestera ett armban sådant, som det han nyss ändrat för prins Georgs räkning och till hvad pris? Han sade sig svårligen kunna anskaff lika dyrbara stenar och uppgaf ett högt värde. Nu var mi saken klar. Det prinsessan tillämnade armbandet, hade i d förändrade formerna af strålande smycken förirrat sig i fr Wiches lockar. Denna dam, skall ni veta, har ett afgjord tycke för diamanter och dyrbarheter af alla slag. Besluta att använda min upptäckt till er befrielse, får jag, då jag vi min hemkomst till slottet passerade borggården, se en näsdul falla från ett fönster, ner för mina fötter, och finner, då ja; upptar den, ett bref inneslutet deri. Ni vet hvad det inne höll. Er lycka stod på spel. — Och ni lät icke bedraga er af edra känslor? Ädl prins! — Hade det endast varit fråga om att hjelpa till att fi er härifrån, så svarar jag icke för hvad jag gjort, men at lemna ert rykte till pris åt vanäran, det var väl mycket. — Och ni, dyre prins, har ädelmodet att försvara mir oskuld med faran att blottställa er broder? Min beundran min tacksamhet känner inga gränser. — Bah! Hvad faran för min broder angår, gör den mig föga bekymmer. Egenskapen af tronarfvinge är en egid, som beskyddar för alla anfall från hatets och förtalets sida. I morgon skall hela saken vara begrafven under tystnadens insegel och ingen menniska förundra sig mera öfver honom än i dag. Men er skall jag nödgas hafva i min närhet till min dagliga plåga . . . det var mig en värre frestelse! Men ni är fri. Kurfursten känner allt och er arrest skall innan kort upphöra. — O, min prins, fordra mitt lif och det tillhör er! — Icke här på stället, men gör er inte alltför säker, att jag icke en vacker dag gör rim fordran gällande, om min svartsjuka blir satt på ett nytt prof. — Upphör då en gång att öfva ert skämt på en sak, som, allvarsamt tagen, skulle af ett bättre vetande betraktas med afsky! Ni skulle alltför mycket misskänna prinsessan, om ni