Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1868, sida 2

provinserna. I Neapel hade man i dervarande vinterträdgård för honom gjort en storartad bankett, till hvilken 400 personer hade tecknat sig. I denna fest, som egde rum under parlamentets julferier, deltogo 3 senatorer och nästan alla medlemmarne i deputerade kammaren från provinsen, Åtven i Italien har i vinter varit en ovanligt stark köld och stora snöfall. Alla jernvägståg från Öfre Italien till Florens hafva flera gånger varit afbrutna. Snö har fallit i sådana massor, att förbindelsen varit afbruten icke blott mellan Bologna och Pistoja, utan äfven mellan Bologna och Piacenza, samt mellan Bologna och Ferrara. Man meddelar från Poretto, att vägen der varit spärrad af en 100 meter lång snölavin af 50 meters höjd. FRANKRIKE. Utom de förut meddelade krönta personer, som blefvo belönade vid den sednaste prisutdelningen för allmänna verldsutställningen, nämnas nu äfven: franska kejsarinnan, turkiske sultanen, kejsaren at Marokko, vice konungen at Egypten, konungen af Siam och beyen af Tunis. Det hör till de franska tidningarnes vanor att fästa en synnerlig vigt vid erkebiskopens af Paris och pater Hyacinthes offentliga yttranden. Så äfven nu. Den sistnämnde hade den 5 dennes predikat i kyrkan Notre-Dame, och ehuru erkebiskopen sade sig hafva rätt iugenting att dertill lägga, fortsatte han likväl paterns föredrag. Först yttrade sig i närmaste öfverensstämmelse med de politiska åsigter, som Pirigny proklamerat som allena saliggörande, och hvilka — som kändt är — gå ut på, att en fullständig frihet skall gifvas åt franska folket först då, när alla med lif och själ hängifvit åt kejsardömet. Men erkebiskopen tillade, att en sådan , frihet först då skall blifva möjlig, när religionen och regeringen blifva fullt aktadek. Likväl var det icke detta som man hufvudsakligast fästade sig vid, utan den slutliga bönen af erkebiskopen, i hvilken han anropade Gud ,,om skydd för Frankrike, så i fred som krig, om det sistnämnda icke skulle kunna undvikas. Dessa Darboys ord hafva gjort ett så mycket större intryck, eftersom han tillhör de allraintimaste i Tuilerierna, och man frågar sig derföre, om erkebiskopen varit uppdragen från högsta ort att förbereda på ett krig. Man har till denna supposition äfven sökt en anledning deruti, att Seineprefekten flera gånger under den sednaste tiden haft mycket att säga om . Frankrikes segervana svärd. Vid de första val till lagstiftande församlingen, som förefallit sedan den nye inrikesministerns tillträde till sitt embete, hade han missödet, att ,,de officiella kandidaterna föllo igenom. Detta har haft till följd, att prefekten i Sommedepartementet, der dessa val skedde, erhållit snubbor för sin ringa påpasslighet. Den stackars prefekten söker reda sig ur sin förlägenhet genom påståendet, att ,, valen icke gått lagligt till, hvarföre de äfven — troligen genom prefektens egna machinationer — blifvit öfverklagade. Enligt de i förslaget till armns reorganisation gjorda estergifterna, äro från mobila nationalgardet befriade: tullbetjente, postvaktmästare, arbetare vid flottans varf, jernvägsmachinister, de tjenstemän, som hafva befattning med den offentliga säkerheten, samt de lärare, hvilka hafva oberoende läroanstalter, som åtminstone hafva 30 lärjungar. Den mobile nationalgardisten lörblir i besittning af alla medborgerliga rättigheter och eger frihet att resa både i och utom landet. I händelse af kallelse till aktiv tjenstgöring kunna de, som äro sina familjers stöd, befrias från tjenstgöring, d. v. s. tilldess antalet af de befriade uppgår till 4 procent af hela styrkan. Äfven äro de jordbrukare, industriidkare och köpmän befriade, hvilkas närvaro vid sina yrken anses oundgänglig. Först efter att tre gånger hafva försummat öfningarne, har den mobile nationalgardisten gjort sig förfallen till straff. Lagstiftande församlingen har enhälligt beviljat 400,000 francs till understöd åt de nödlidande i Algier. Efter de berättelser, som blifvit meddelade om denna nöd, synes summan vara temligen obetydlig, hvilket äfven under diskussionen uttrycktes af Lonjuinais. De skäl, som regeringen anfört för det närvarande eländet i Algier — tvenne års missväxt, m. m. — kunna visserligen vara sanna nog, men det kan icke förnekas, att de franska kolonisationsföretagen mestadels slå illa ut, och kanske mest i Algier, der tillståndet, efter hvad från många håll påstås, alldeles icke är bättre nu, än innan det franska väldet fick fot der.