Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1868, sida 3

orkanen och öfrersvämningen på ön Luzon). Härom skrifves den 21 sistlidne Oktober från Manila till , Kölnische Zeitung: De nordöstra provinserna af vår herrliga ö, Luzon, Ilvios och Abra, voro mot slutet af sistlidne månad skådeplatsen för en katastrof, som i förskräcklighet hittills torde stå ensam i-sitt slag. Man måste återförsätta sig i de bibliska tiderna och erinra sig den stora syndafloden, för att kunna föreställa sig den förfärliga olycka, som drabbat de nämda provinsernas invånare, och det gräsliga elände, hvari de ännu befinna sig. Manilas officiella tidning meddelar en uppskakande berättelse från Banguet, residenset för myndigheterna i distriktet Abrå, och ur densamma äro följande detaljer om den förfärliga öfversvämningen hemtade. Den 23 September på eftermiddagen blåste en af regnskurar åtföljd sydostlig vind, som i början icke gaf anledning till några farhågor. Dess styrka tilltog dock, regnet föll i strömmar, och mellan kl. 2 och 3 på morgonen rasade en häftig orkan. Samtidigt utgöt sig i dalarne plötsligt och oförmodadt en så förfärligt storartad öfversvämning, att vattnet steg 20 meter öfver sin vanliga höjd och utbredde sig öfver en yta af minst 10 kilometer i diameter (ett ungefär lika stort område som hela Manilaviken). De olycklige invånarne i detta så svårt hemsökta distrikt lågo vid denna tid till största delen försänkta i djup sömn, och i de första ögonblicken, då de märkte den fara, som hotade dem, visste de icke för ångest och bestörtning, huru de skulle rädda sig; det djupa mörkret under denna förfärliga natt och raseriet hos en storm, sådan som blott tropikerna känna till, tillät dem icke att begagna den hjelp och de räddningsmedel, som möjligen voro nära till hands; derjemte voro de yrvakne, i högsta grad förskräckte och orolige för sina anhörigas öde samt hade att kämpa med elementernas raseri, hvari hundrade strax i början funno sin död. Många, som lyckan gynnade, funno i träd eller på bamburör ett skydd för den hotande döden i vattnet, men många endast för att i stället dö af utmattning. Man måste rysa, när man tänker på att många tusen menniskor, som fiytt upp i träden, utan föda, utan sömn och endast klädda i de nödvändigaste plaggen, stelnade af köld och väta samt med sina hjertan fyllda af ångest och sorg öfver sina föräldrars, makars och barns öde, hvilkas undergång de måste åse, utan att vara i stånd att hjelpa dem, när stormens kraft eller de räddningssökandes tyngd afbrutit en gren eller strömmens häftighet bortryckt ett träd, under 30 timmar (,,Diario de Manila säger tre dagar) voro blottställda för en förfärlig storms raseri, under det att deras egen våta graf gapade under deras fötter, ty de måste i hvarje ögonblick frukta att genom stormens eller strömmens häftighet förlora sin tillflyktsort. Om man betänker de olyckligas förfärliga belägenhet, den förskräckliga själsspänning, hvari de voro försatta genom de rysliga scenerna rundtomkring, samt den beständiga kampen för deras egen tillvaro, så kan det icke öfverra) Ön Luzon är den största bland Filippinerna