förlustelseanstalt Tivoli. Efter länga konferenser mellan industriföreningen, krigsministeriet och stadsfullmäktige, genom hänvändande till H:s Maj:t Konungen o. 8. v. har man nu ändtligen, efter omkring ett års förlopp, kommit så långt, att kontraktet skall undertecknas. Föreningen erhåller det nämnda stycket jord på en tidrymd af 30 år med befrielse från hyresafgift under de första 5 åren, hvaremot den för den följande tiden skall erlägga en hyresafgist af 500 rdlr danskt pr 14,000 qv-alnar. En inbjudning har redan utfärdats till konkurrens om planer och öfverslag till uppförandet af byggningarne, hvilka skola vara inlemnade till midten af Februari, och det råder i anledning häraf mycket lit och verksamhet bland våra yngre arkitekter, af hvilka, efter förljudande, en stor del ämnar täfla. Man har för afsigt att låta byggningen, som skall uppföras på grundmur, bli qvarstående efter utställningens slut och begagna den till en permanent industriutställnings-byggnad eller för andra industriella ändamål. Det har fördenskull äfven betingats, att när de 30 åren äro tilländagångna och kontraktet utlöper, detta skall kunna förnyas. Tillsvidare stannar saken antagligen i händerna på industriföreningens styrelse, som dervid äfven måste öfvertaga lösaingen af uppgifters svåraste del: åstadkommandet af de nödiga penningemedlen. Dessa väntar man att kunna anskaf a genom bidrag af riksdagen, Köpenhamns kommunalstyrelse, industriföreningen, land hushållningssällskapet samt genom aktieteckning bland rika privatmän. Först sedan man framskridit längre, ämnar man bilda den stora utställningskomitn, i hvilken alla industriens och konstens olika grerar skola vara representerade och deri man ämnar anmoda kronprinsen att intaga protektorsplatsen. Först sedan detta skett komma sannolikt inbjudningarne till deltagande att utfärdas. Så mycket härom för i dag; jag skall oftare återkomma till denna sak, som är af så stor betydelse för hela nordens industri. Våra. inre samfärdselsförhållanden äro i begrepp att blifva betydligt utvecklade. Samtidigt med, att inrikesministern förelagt riksdagen ett lagförslag om ett par nya jernvägar i norra Jutland, har äfven den sydseeländska jernvägssaken uppvaknat ur sin dvala. Köpenhamn är, som bekant, centralpunkten för det seeländska jernvägsnätet. Mot norr utgår derifrån IIelsingörsbanan (med bibana till Klampenborg), genom hvilken vi stå i en nära förbindelse med Sverge; mot vester utgår Korsörbanan, som fortsättes öfver Fyen genom Nyborg-Yiddelfsartsbanan, hvarigenom vi stå i förbindelse med Jutland. Endast det sydliga Seeland saknar helt och hället jernvägar. Då uppgjorde en ingeniör vid namn Kröncke år 1865 den planen att anlägga en sådan genom Sydseeland och föra den på en bro öfver till Lolland, till en punkt på sydkusten af denna ö, hvarigenom resan till Hamburg skulle förkortas ett ej obetydligt antal timmar, äfven för de resande från södra Sverge, som ville välja denna väg. Kröncke fick genast koncession på sitt projekt, men kunde ej åstadkomma de nödiga penningemedlen, och hans plan blef derför om intet. Det seeländska jernvägsbolaget, etprivat, men under statens garanti upprätt tadt aktiebolag, för hvilket denna inblandning naturligtvis ej kunde vara serdeles angenäm, erbjöd sig genast att anlägga en liknande bana, men långtifrån på så gynnsamma vilkor. När man ej kan få ett skepp, nöjer man sig med en båt, och i brist på den Krönckeska banan emottager man nu, efter långa deliberationer, bolagets, som åtskiljer sig från den första planen derigenom, att banan ej utgår från Köpenhamn, utan från en punkt på den vestseeländska banan. — Äfven för hufvudstaden har befordringsväsendet på denna tid blifvit betydligt utveckladt. I en båge utom staden sträcka sig de trenne förstäderna Österbro, Nörrebro och Vesterbro, hvilka för öfrigt allt mer och mer sammansmälta med sjelfva staden. Med Usterbro och ,,Skoven stå vi i förbindelse genom Klampenborgsbanan, omnibusar och ett egendomligt, för Köpenhamn helt säkert säreget, befordringsmedel, de såkallade kaparvagaarne. Nörrebro har hittills saknat kommunikationsmedel, hvilket varit desto kännbarare, som detta qvarter på sednare tiden blifvit starkt bebygdt och emedan tvenne af våra största begrafningsplatser: Assistentskyrkogåärden (Köpenhamns Pere Lachaise) och Holmens kyrkogård (vår Montmartre) ligga derute. Det är derför ett stort framsteg, att en nyanlagd spårväg, som utgår från Köpenhamns medelpunkt, Kongens Nytorv, bereder en beqväm, billig och snabb förbindelse med denna förstad. Att ,ett djupt kändt behot blifvit arhjelpt genom denna anläggning, inses bäst deraf, att denna bana sedan dess öppnande (den 6 December) intill den 31 December, oaktadt flera dagars snöyra, hvarunder man ej kunde köra, befarits af 147,265 personer. Vesterbrobanan är bäst försörjd. Ett annat spärvägsbolag trafikerar den dagligen med omkring 20 vagnar, och cirka 14 omnibusar, af hvilka en afgår hvar femte minut, bidraga likaledes till att lätta förbindelsen. Dessa omnibusar, hvilka alla föra namnet ,,Fredriksberg, ha i dessa dagar öfvergått i händerna på en ny entreprenör, som ämnar att betydligt öka deras antal och derefter upprätta en regulier omnibusförbindelse mellan stadens olika punkter, efter parisiskt mönster. Är Köpenhamn ej på — — NO MA — 2 —— —-— — — —— — —