Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1868, sida 3

Blandade ämnen. Också en syrpris. I norra Vestergötland inträffade för nägon tid sedan följande händelse. hvilken började hemskt nog, men fick en glad och romantisk upplösning. En äldre man, som, återvändande från en affärsresa, dagen före julafston befann sig omkring en half mil från hemmet, passerade dervid förbi en, som det i skymningen ville synas, bättre klädd mansperson, hvilken med raska steg vandrade vägen framåt. Fotgångaren bad höfligt att få åka ett stycke, hvilket äfven beviljades honom, och han satte sig upp bak på slädan. Då man hunnit helt nära stället der egaren till åkdonet bodde och vek ned åt en afräg från stora landsvägen, föregaf den obekante att han nu måste stiga af, hvarför han bad att slädan måtte bli stannad. Knappt hade detta skett, förrän den obekante utstötte en skärande hvissling, ech i samma ögonblick framstörta ur småskogen invid vägen två med påkar beväpnade män. Den resande, som var en beslutsam karl och för tillfället hade en sabel bredvid sig i åkdonet, fattar hastigt denna, hoppar ur och utropar med stark röst: ,,Ur vägen, skurkar! samt är just i begrepp att hugga in på angriparne, då till hans stora förvåning påkarne falla till marken, hattarne lyftas och alla tre mycket artigt utbrista: ,,God afton, pappa lilla! Känner du inte igen oss? Det befanns då, att det var den resandes tre söner, hvilka i flera år vistats utrikes och nu hemkommit för att syrprinera sina föräldrar och fira julen i det kära hemmet. Syrprisen kunde dock blifvit riskabel nog, om icke sabelhugget i tid blifvit hejdadt.