Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1868, sida 1

ömmaste känslor, de oemotständligaste artigheter, men, min grefve, allt låg som i ett försegladt konvolut på mitt hjerta. Kom så den lyckliga stunden, då hon satte sig till spelbordet och jag vid hennes sida. Besinna bara! jag satt med min arm på ryggstödet af hennes stol; jag lutade mig, för att se hennes kort, så nära, att jag kände hennes andedrägt öfver min kind; jag tog dem ur hennes band och jag vågade vidröra denna, då jag återlemnade dem; jag tilltalade henne med hviskande stämma, och hvad tror ni jag sade? Bröt jag väl inseglet på konvolutet och regalerade med dess rika innehåll? . Ack, jag talade om några usla spelreglor, som en eländig skolgosse, som tappar hufvudet vid sitt första examensprof. Königsmark drog ett lättare andedrag. — Så le då! Visa mig er ömkan, ert förakt, helt oförtäckt! Blygseln och harmen skola stärka mig för nästa tillfälle. — Fordra af mig hvad ni behagar, men icke detta! -— sade Königsmark med ovilja. — Hvad, min grefve! — sade prinsen med stora ögon. — Ar detta beviset på er vänskap? Var det för att få ett sådant afslag jag förtrodde er, hvad jag för ingen annan skulle vilja yppa? — Förstå mig rätt, min prins! Den, hvilken, såsom ni, gått torrskodd öfver träsket, kan icke finna sin tillfredsställelse 1 en brottslig böjelse. — Brottslig? . . . Ni talar djerft, grefve Filip! I prinsessans bojor skall man icke finna mig en slaf för penningeller äregirighetens förklädda känslor. — Men ni skall blifva ett offer för samvetets förebrående röst. Har då icke titeln af er brors gemål något heligt för er? Tro mig, min prins, det var er goda genius, som höll sin hand öfver inseglet på det hemliga konvolutet, och endast den mest förrädiska vänskap skulle kunna låna er sin hjelp att våldföra er derpå. Prinsen betraktade honom, halft tvifvelaktigt, halft leende. — Skall jag tro att ni menar skämt eller allvar; att ni talar med vänskapens stämma eller med rivalens, som vill rödja sin medtäflare ur vägen, för att hatva eröfringen öppen för sig? (Foris.