Från Danmark. (Korrespondens till Handelstianingen). Köpenhamn d. 7 Jan. 1868. Den glada julens tid, hvari man kan sig rätt förlusta — såsom det heter i en gammal psalm — är nu förbi; det gamla året har gått till hvila, men har ej följts till sin graf med synnerligt beklagande, ty domen öfver detsamma ljuder, att om det än icke gjort något ondt, så har det ej heller gjort något godt. Öfverallt hör man klagomål. Arbetaren klagar öfver de ständigt stigande priserna på lifsförnödenheter, köpmännen och industriidkarne öfver stillheten i alla affärer, landtmännen öfver skörden och väderleken, hvilken sistnämnda under år 1867 varit serdeles ogynnsam. Ännu d. 13 Maj förl. år var snöfallet så starkt på våra Jernbanor, att ett bantåg körde fast i snön, och d. 24 Maj var det åter stark snöyra; sommaren var genomgående fuktig och rå, och hösten började tidigt med stor kraft, så att vi redan före Jul hade 11 graders köld, hvilket vi eljest ej äro vanda vid. Flera större grossörer hafva måhända också just genom de förra vintrarnes mildhet låtit förleda sig till att alltför länge uppskjuta sin vintertillförsel, emedan isen eljest ej brukar ligga vid denna tid på året, hvilket nu kommer att