Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1868, sida 2

eld under askan, och till något större utbrott, till någon emeute hade det icke kommit före de händelser, som gårdagens telegram omtalat. Ty ehuru anledningen till det der omtalade folkupploppet i Paris uppgifves vara kitslighet från underordnade militärtjenstemän, hafva de betydelsefulla ropen: ,, Ned med regeringen! Lefve friheten och republiken! alltför tydligt visat, att missnöjet har djupare frunder än de anförda. Den nya militärlagen skall säkerligen äfven ytterligare bidraga till missnöjets ökande, ett missnöje, som måhända icke så lätt skall kunna dämpas, om än — såsom är att förmoda — det nu skedda utbrottet deraf kunnat, med bajonettens tillhjelp, öfvervinnas. Om konferensfrågan skrifves till ,, Köln. Zeit. : ,Frankrike fortsätter sina sträfvanden att bringa konferensen till stånd, hvilket onekligen vittnar om dess diplomatis uthållighet. Det heter nu, att man i Paris hoppas, så snart den nya ministeren i Florens blir fast i sadeln, åstadkomma ett arrangement mellan Frankrike och Italien, som kan föreläggas konferensen. Krigsministern synes redan nu anse sig kunna fritt förfoga öfver det mobila nationalgardet. Så har han nemligen låtit fråga en mängd afskedade officerare, huruvida de vore benägna att — mot erhållande af högre grader — taga anställning i nämnde del af armeen. ENGLAND. I fall det vore sannt, hvad en del engelska tidningar förtälja om försigtighetsåtgärder mot fenierna, måste man verkligen tro, att regeringen icke rätt visste hvad den gjorde. Det omtalas t. ex., att tre örlogsångare kryssa mellan Gravesend och Greenwich; att allt manskap vid artilleriet måste om nätterna vara klädt; att artilleriets samtliga anspann dag och natt hållas i beredskap samt att hästgardet i London har order att vid första larmsignal från Woolwich begifva sig på väg dit. Allt detta är idel dikt. Ånnu har intet skett, som tyder på, att fenierna umgås med sådane planer, som att vilja våga ett öppet anfall på arsenalen i Woolwich. I södra Irland, der faran är störst, har man träffat omfattande säkerhetsåtgärder. Lord Strathnair, högste befälhafvaren öfver de irländska trupperna, har begifvit sig till Cork och låtit förstärka denna stads besättning. I Qucenstowne fruktar man ett anfall på krigsskeppen; skarp utkik hålles om bord, och med tillhjelp af elektriskt ljus vexla fartygen och befästningarne tidt och ofta signaler. Dessutom kryssa båtpatruller i hamnen, och från vakttornen har man — sedan man af skadan blifvit vis — ansett sig böra taga bort krutförråden. Äfven om bord på fartyget , Shannon, liggande i hamnen vid Limerich, hälles ett vaksamt öga på land, ehuru allt der synes lugnt. Vapenstölden i Cork är der ännu det fortfarande samtalsämnet. IIuru säkra gerningsmännen känna sig, finner man af ett bref från dem till Allport, egaren af de bortstulna vapnen. Anföraren för den dumdristiga skaran hade nemligen haft artigheten att åt honom utlofvå en förteckning öfver dessa vapen. Allport har verkligen också mottagit följande bref: . Enligt löfte meddelar jag Er härmed antalet revolvers, som togos i Er butik; det uppgår till 65. Jag hoppas, att vi icke vållat Er obehag. Den poliskonstapel, som skulle hålla vakt på gatan, rekommendera vi till snar bestrassningå. Från London skrifves den 2 dennes: Här är man på långt när icke förtjust öfver den triumferande ton, med hvilken indiska tidningar berätta, att regeringen ler har i tankarne att börja ett nytt krig mot Afghanistan, hvarföre redan ett kostnadsförslag skulle vara uppgjordt för beättandet af Herat. Man påminner sig, när nemligen rätt väl, att det sednaste älttåget slukade 17 mill. p:d st., och måvända, att penningarne voro den minsta örlusten. Den utmärkte bildhuggaren Marochetti ar nyligen aflidit i London. BELGIEN, Efter ministerkrisen har här ett kabiett kommit till stånd, som är sammanatt af temligen olikartade elementer. Att sere öch Bara dvarstadnat skulle tyda å, att den nya ministeren ämnade följa n liberal poltik, i fall icke de nya miistrarnes karakter förminskade hoppet ärom. Den nye inrikesministern, Pirmez, ar motsatt sig de festa liberala reforrer, uttalat sig för bibehällandet af 1842 rs undervisningslag samt ifrat emot dödstraffets och bysättningstvångets afskafmde. Han är således motståndare till rere och Bara. Den nye ministern för e offentliga arbetena Jamar, har visser-S