Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1868, sida 2

litet känna hennes karakter, som skulle tro att hon lemnad ett sådant tillfälle att göra sig munter på en likgiltig beun drares bekostnad obegagnadt. Hon bad kurfursten skicka ho nom till henne med det juvelskrin han ämnade prinsessan, p det hon måtte få tillfälle att jemföra dess innehåll med hva hon sjelf i den vägen egde. Vår kammarherre uppfyller be fallningen, men som hanförmodligen fann det fördelaktigar att göra sig intressant än olycklig, visar han sig med en svar lapp öfver läppen och anförtror grefvinnan, på hans fråga om orsaken, att han blifvit sårad i en duell med er. — Med mig? — frågade Königsmark, förundrad. — Med er! Och gissa hvad den listiga qvinnan svarade — Det är mig omöjligt. Hur skulle jag kunna känna hennes tankar? — Så hör då, min käre grefve! Jag hoppas att Königsmark blef oskadad, sade hon, ty jag skulle aldrig förlåta den, som tillfogade den vackra karlen den minsta rispa. — För mycken ära för mig, i fall ej afsigten varit att dermed bringa den stackars kammarherren till förtviflan — anmärkte Königsmark. — Er anspråkslöshet, grefve Filip, är nästan lika förvånande som Rosenbergs oförlikneliga fåfänga och oförsynthet, och jag skulle vilja betyga er min beundran, ifall det kunde smickra er och icke skulle afleda mig från mitt ämne. — Låt icke störa er för min skull, om ni ännu har något att tillägga — bad Königsmark under det han i sitt hjerta lifligt önskade att prinsen måtte sluta. — Om jag har något mer att tillägga! Förvånar det er icke, min grefve, att jag känner historien så till dess minsta detaljer? — Naturligtvis, men, men . . . — Ni misstänker kanske min verksamma inbillning ? — skrattade prinsen. — Men då bedrager ni er. Grefvinnan Platen töfvade icke att omtala händelsen för sin syster, fru Wiche, hvars förtroende, såsom ni tvifvelsutan känner, min broder, prins Georg, eger, till hvilken hon i sin ordning skyndade framföra den, och från hvars läppar den bler mig meddelad, då jag, för ett ögonblick sedan, besökte honom för att