Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1868, sida 2

02 ; b l Dora vYdla TF od Jd IIIIIII0IILCT. Om detta fått ske ett enda år, så hade troligen allmänheten fått öppna ögon och bankstyrelsen blifvit tvungen att öfvergifva sitt onaturliga sträfvande att hålla kursen hög. En noggrann uppteckning af kurserna under år 1867 på Stockholms, Christianias och Köpenhamns börser gifver vid handen att medelknrsen på Hamburg utgjorde: i Stockholm 134 eller 13(, Xx öfver pari si Christiania 100, Oy on on :i Köpenhamn 200733 , ÖOfear n ) ) ) j I gifvande för hrr exportörer kan lätt beräknas, och utgör endast på artikeln jern ett vackert belopp för hvarje hus. EXemI pelvis må anföras: N. M. Haglunds exporterade 346,310 ctr å 135 ctr å 138 sÅ avance 4, 760 ctr; Då det nu med säkerhet kan antagas att affärerna å Christianias och Köpenhamns börser ej lyda andra lagar än Stockholms, så måste deraf följa att dessa lagar hos oss på ett onaturligt sätt våldföras. Att detta våldförande är ganska vinstSchön komp. exp. 182,144 ctr å 12s Z avance 2,500; J. S. Billing Bon exp. 148,784 ctr å 13(5 avance 2,030; Tottie Arvedson 139,594 ctr å 136 Z avance 1,920 ctr o. s. v. öfverskott? Är utförseln af silfver, för att betala varor eller skulder utamlands, något ofosterländskt eller landsförderfligt, så är det lika ofosterländskt och) landsförderfligt, då en exportör af svenska produkter, för hvilka, om de äro säljbara, altid equivalent i silfver kanZerhållas, ej i retour importerar silfver, utan begår den ofosterländska handlingen, att å det derföre disponibla värdet sälja vexlar, hvarför köparen, den förrädaren, importerar de förderfliga artiklarne socker, kaffe och mycket annat otyg. Man bör väl lika så litet söka tvinga importören att betala med annat än silfver, som man bör tvinga exportören att endast göra sig betald med silfver. Det är mycket sorgligt, att man ännu 1868, i ett kulturland som vårt, skall nödgas bevisa de enklaste sanningar. Dag. Nyheter har börjat egna någon uppmärksamhet åt den mycket omordade mannapartiet söndrar sig från de öfriga liberala, så vida det har allvar med sitt offentliggjorda program. Och om det icke har allvar med detta program, utan vill någonting annat, har man svårt att inse hvarför detta andra icke uttalas. Landtmannapartiet affischerar i brochyrer och tidningsartiklar ständigt att det är mera liberalt än de liberala. Ingenting skulle vara kärare för den stora massan af svenska folket, som är demokratiskt sinnad, serdeles i städerna, och således borde landtmannapartiet vara angeläget att ådagalägga mera fria tänkesätt, än det hittills gjort. Men hyser det friare tänkesätt? Det är frågan. Man frestas att tvifla derpå, då man tager i betraktande åtskilliga omständigheter. Låtom oss först se till, af hvilka personer detta landtmannaparti är sammansatt. Partiets chef är grefve Arvid Fredriksson Posse på Charlottenlund. Hans börd, slägtskap och umgängesförhållanden göra det osannolikt att han skulle vara demokrat, och han har heller aldrig i det offentliga lifvet visat sig vara det. När förslaget till den nya riksdagsordningen förevar till afgörande å riddarhuset den 7 Dec. 1865, yttrade grefve Posse: Jag anser mig pligtig endast förklara att jag efter noggrann pröfning af förslaget, betann detsamma omkullstörta det bestående, utan att förmå skapa något hållbart nytt, och att det sålunda skall E År det helt och hållet oförklarligt att sexportörer söka bibehålla ett så vackert partibildningen inom riksdagens andraJs kammare. Vi återgifva ur dess sednaste s uppsats i ämnet följande: Man har svårt att inse, hrarföre landj ; f ; ( 4 r j PD F— — — — — — SO S— Z E: O2 ma fe för ett älskadt fädernesland medföra ofred o. och olycka. tj En af partiets mest framstående med-hlemmar är friherre David v. Schulzenheim. fö Han yttrade sig icke emot törslaget till y den nya riksdagsordningen, men, sedan sa det var af ridderskapet och adeln antaget, v reserverade han sig deremot och förenade ; sig dervid i allo i det anförande, hvari U frih. Helge Rehbinder hade tillkännagifvit att för honom syntes fäderneslandets fram-Så tid mörk. Bland partiets ledamöter af allmogen dö finner man många, som förr varit fullbe mäktige i bondeståndet. Några få bland dessa hafva större förmåga, t. ex. Erik 21 Ersson, Anders Medin och P. Nilsson i Ispö. Huru liberala hafva dessa varit? Vi anföra som bidrag till svaret härå deas förhållande i ett vigtigt ärende, hvilcet förevar vid tre riksdagar. Det var råga om inrymmande af plats i bondetåndet åt personer, som förr varit tjentemän eller hör. till annat riksstånd. 3ondeståndets flesta ledamöter befarade! Db tt ,berremän och den högre intelligenen skulle komma in i ståndet och tilltetgöra det rena allmogeväldet derinom. zondeständet förkastade förslaget, första 1 ängen det förevar; minoriteten utgjorde gå ab: å! gal för 8: ndast 18 röster; bland dem befunno sig ran ke Medin, Erik Ersson och Per Nilsson, ord vilka nu äre koryföer inom landtmanna-sti artiet. Vid 1859-60 års riksgag åter. II