Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1868, sida 1

märke till den fara han undslapp sade ryttaren: — Han syna skall framom! Jag vill det, eller läter jag skjuta honom fö pannan i denna dag! Königsmark, som nu hade full tid att betrakta ryttaren, så; i honom en ung man af spenslig kroppsbyggnad, men fullkom liga proportioner, samt elt ansigte, som, om icke regelbundet dock var ganska fint och välbildadt, och i hvars uttryck låg en sällsam blandning af sorglöshet och viljekraft. — Han skall — sade Königsmark. — Men med andra lämpor. — Derpå strök han med ena handen det darrande djuret smeksamt på halsen, under det han med den andra fortfarande höll det vic betslet och törde det, sedan det hunnit något lugna sig, förb det farliga föremålet. — Se så! — sade han derefter. — Nu är det gjordt, och det ädla djuret räddadt! -— Det är bra, men icke nog. Det skall lära sig lyda min hand, om det skall bli sitt lif värdt! — Och dermed kastade han om hästen för att förmå honom gå samma väg tillbaka. — Begär icke förmycket, om han är er kär! Han är för häftigt skrämd för att så lätt lugna sig. Han tål ännu vid en soglig behandling, eller han blir ohjelplig! — Och Königsmark förnyade den metod han nyss användt, och med goda följder. Ehuru med klippande öron, vidgade näsborrar och skygga rörelser, lät hästen nu leda sig tätt intill den fruktade, på förnyade befallningar ännu qvarsittande, passageraren, för att på nära håll göra hans bekantskap och öfvertyga sig om den ringa fara, som dermed var förenad. När detta var lyckligen tillvägabragt, sade Königsmark: — Gör nu ett försök, och jag tror att ni skall finna honom spak som ett lam. I sanning visade han sig verkligen sådan vid de prof, som hans ryttare med honom anställde. Sedan han betagit honom sista skymten af fruktan, kastade han några silfvermynt till gesällen och sade, vändande sig till königsmark: — Ni har gjort mig en dubbel tjenst, emedan ni förekommit en händelse, som kunde kostat mig dyrt, och tillika räddat åv mig ett djur, som det dock varit skada att ge en kula. Om ni någonsin behöfver en väntjenst, så räkna på min tacksamhet. Königsmark, som icke tviflade på att den okände ryttaren var en ädling af högt anseende och ridderliga tänkesätt, sade: — Jag tviflar icke på att ni är en man, som infriar edra