88 — Ä) SS PP ä22 —2 — i händelse af ett nationelt krig — hastigt Ä kunna mobiliseras. Thiers talade ännu en gång mot förslaget, hvilket — enligt hans äsigt — åsyftade att under åtskilliga sormer göra en hel klass medborgare tjenstpligtiga. Mot detta system måste han protestera, och han önskade derföre äterremittera art. 5 till utskottet. Den föreslagna organisationen skulle dessutom väcka bekymmer hos befolkningen och ij: försvaga armåen, i stället för att förstärka den. Statsministern talade mot uppskof! och önskade tvertom, att beslut oförtöfvadt måtte fattas. Bethmont trodde, att den föreslagna förändringen skulle lenma! den personliga regeringen, men icke folket : vapen i händerna. Vuitry protesterade mot detta uttryck, påstående, att det, som den föregående talaren kallade för en personlig regering, vore den författningsenliga regeringen. Under fortsättningen af debatten protesterade Thiers mot de sifferuppgifter, som uppställts såsom totalsumman af de europeiska stridskrafterna, enär densamma vore godtycklig och vilkorlig. Man ville endast förskräcka landet med denna siffra. En 8-ärig, ja t. o. m. en 7-årig tjenstetid kan lemna en tillräckligt stor armå. Otvifvelaktigt vore det bättre att använda kostnaderna för det mobila nationalgardet på den aktiva armöen. Krigsministern svarade, att landets fästningar vid krigstillfällen kräfde 350,000 man; det mobila nationalgardet skulle lemna detta manskap och derigenom göra den aktiva armen fullkomligt disponlbel. Det vore nödvändigare nu än någonsin förr att vara beredd; stående armåer vore emellertid för dyra, hvaremot nationalgarden kostade mindre. Dessa sistnämnde skulle komma att spela en stor rol i framtiden, och genom att företrädesvis utveckla dem skulle man kunna förminska de stående armöernas effektiva styrka. , Försla-) get till armåens reorganisation är således en framtidslag. Den omtvistade paragrafen 5 blef emellertid antagen med 210; röster mot 44. I Patrie lemnar en öfversigt öfver flera! större befästningsarbeten, hvilka antingen! redan tagit sin början eller skola utföras under den närmaste framtiden. I Havrei skall ett nytt citadell uppföras i st. f. det gamla, som genom hamnens utvidgning blifvit för trängt; fästningen Lille skall) förses med flera nya vallar, till följe af, stadens ökade utsträckning; i Belfort fortsättas arbetena vid Fort des barres; i Toulon har marinarsenalens utvidgning gjort fästningsverkens tillökning nödvändig. Dessutom är en order uttärdad om att de arbeten, som äro föreslagna vid fästningen Lille, på samma sätt skola utföras vid alla gränsfästningar i norra och östra Frankrike. Från Metz meddelas,! att en ingeniör-general der inträffat för att företaga en noggrann inspektion af dervarande befästningar. Ik ENGLAND. si Betraktelserna i ,, Times med anled-.m ning af det nya året äro serdeles vemo-a diga. Nämnde tidning jemför den känsla, ti som för närvarande tynger på det engel-re ska samhället, med ett pinsamt tillstånd i mellan sömn och vakenhet, hvilket förlamar handlingskraften och fördunklar synen. ,I sanning — säger Times — hafva ö vi nu lärt, att verlden icke är skapad en-O samt för engelsmännen. Men ännu svärare saller det sig för oss att trösta oss h. öfver våra inre angelägenheter. Det är! destovärre rena sanningen, då vi tillstå, att det med våra inre förhållanden icke k står stortibättre till än med de yttre, samt att det fattas oss kraft att möta alla svårigheter. Efter att derefter hafva framhållit den feniska sammansvärjningen och 4; det tillbakaskridande i kreditoch han-A delsförhållanden, som tyngt på England f under förra året, fortfar tidningen: , Med afseende på vårt förhållande till det öfriga Europa hafva vi för närvarande fattat r beslutet att förhålla ess passiva. LyckligtJ vis gifves det andra nationer — lika sto-— ra som vi — som på sednaste tiden de-. lat vår filosofiska likgiltighet. Det är äs-C ven en lycka, att vi i tid bestämt oss derför. Men i det vi lärt resignation, kunna vi icke frångå att en gammal illusion för-, evunnit. Måhända är likväl det bästage hoppet för det nya året, att vi icke fålen anledning att säga eller göra — någonting. Vi hafva ingen anledning att an-ly vända vårt inflytande hvarken i Tyskland sen eller Italien. I Indien kunde det varade större fara för oss att begå ett eller an-til nat misstag, men vi vila hoppas, att den na hand, som nu styrer detta rike, är stark nog att förebygga sådane. I den affägsna ga Western är ännu ett oläkt sår (Ålabama-de frågan); måhända är meningen att det att aldrig skall läkas, utan hållas öppet för tye kommande eventualiteter. Enär behand-sen lingen af denna fråga beror på Förenta stis Staternas politik, är det oss omöjligt att de säga hvad det nya året kan medföra. sär Men det är i sanning icke glädjande att tur alltid hafva en storm hängande öfver huf-stal vudet. Slutligen hafva vi börjat året 1868 med ett krig i abyssinska höglandet, på ham den väg, som de resande bruka taga till elle Nilens källor. För fögonblicket kunna vijlioi icke kontrollera händelserna der, och vilhat kunna knappast annat än uppställa sup-sej positioner öfver kommande händelser. Vilett trukta emellertid, att en sak redan blifvit för tillräckligt tydlig, nemligen att ringa ut-ssty, sigt finnes det detta ki.s skall taga slut fifri — — — — — — — 2 — — — —— Pon 4 os 2 ti d 1 kl i si r ( rä är. ber Med Alabamafrågan förhåller det sigjmiv ålunda: Seward har nu följt det exemI vel Russell på sin tid gaf samt har för-Jatt