förhållande samt ömsesidigt förtroende mellan Frankrike och de förenade nordtyska stater, hvilkas internationella representation han blifvit kallad att öfvertaga. Kejsar Napoleon svarade med liknande J vänskapliga yttranden samt slutade med att framhålla, det han i upprätthållandet saf det goda förhållandet mellan Frankrike och Preussen såge en pant för begge nationernas välgång och ett betryggande af freden i Europa. Emellertid forisar grefve Goltz att fungera som preussisk ambassadör vid sidan af sin ställning som förbundsrepresentant, hvaraf då med en viss konseqvens följer, att äfven de särskilda mindre staterna i förbundet ega rättighet att bibehålla sina ambassadörer i Paris, ehuru det är temligen tydligt, att dessa mera skola representera suveränernas personer än sjelfva landet. I de flesta fall skola dessa små ambassadörers öde helt visst bero på huruvida landtdagarne äro villiga att bevilja de till dem nödiga summorna. Efter hvad , Nat.-Zeit. meddelar, skola de diplomatiska representanterna för konungariket Sachsen, Mecklenburg, Sachsen-Weimar, Coburg, Altenburg och hansestäderna fortfarande qvarstanna i Paris. Med afseende på den vigtigaste af de sistnämnda städerna — Hamburg — meddelas, att senaten derstädes ämnat framlägga förslag, som förbereder indragningen af de flesta, om icke alla, ambassadposterna i utlandet. I den hamburgska budgeten för 1868 äro omkostnaderna för ambassaderna i Wion och Köpenhamn utstrukna; man antager äfven att den för närvarande lediga ambassadposten i Washington icke ånyo skall tillsättas. Hamburg skulle således under innevarande år endast vara representeradt i London, Paris och Berlin. Preussiska landtdagen, som i går återtog sina arbeten, har ännu så många förslag att behandla, att dess arbeten knappt kunna hinna slutas förrän i Mars. Man antager att tullparlamentet skall inkallas omedelbart efter landtdagens slut. Det omtalas att preussiske krigsministern v. Roon före sin afresa till Frankrike tagit afsked af sina underhafvande på ett sätt, som låter förmoda att han icke skall återintaga denna post. Man vill nemligen veta, att specielt den omständigheten, att — enligt förbundsförfattningen — hela förvaltningen af krigshären och flottan i sista instansen beror af förbundskanslern, förmått honom att afgå. ÖSTERRIKE. Enligt Neue freie Presse har det nu lyckats rikskanslern Beusts fortsatta bemödanden att bilda den cisleithanska ministeren. Den förut meddelade ministerlistan är i det väsendtliga riktig, med undantag deraf, att Herbst nu nämnes som Justitieminister och icke som minister utan ortfölj. ! ITALIEN. Konungen har den 1 dennes mottagit deputationer från parlamentet, högsta domstolen, armn och nationalgardet. På de lyckönskningar, som presidenten i deputeradekammaren uttalade, svarade konungen, att tiderna vore allvarsamma, men att man hoppades, det man genom uthållighet och endrägt skulle öfvervinna svårigheterna. Angående ministerkrisen har ett telegram — som man vet — meddelat, att Menabrea lyckats bilda en ny minister, der han skulle blifva president och bibehålla utrikesportföljen. I den franska Moniteur för den 1 dennes hette det härom: I Florens antager man att Menabreas underhandlingar med flera ansedda personer snart skola leda till bildandet af ett nytt kabinett. Det säges att Ponza li San Martino skall mottaga inrikesportöljen i den nya ministren. .. Preussens ambassadör i Florens, grefve Usedom, har af konungen blifvit mottagen som nordtyska förbundets officielle repreentant. FRANKRIKE. Den fortsatta diskussionen öfver förslaset till armåens reorganisation synes alltemt varit särdeles liflig. Presidenten i tatsrådet, Vuitry, förklarade — till svar å Picards och Gueroults anmärkningar — att det hittillsvarande nationalgardet lfälle, på det ni icke måtte förringa An.