Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1868, sida 3

i stället för att välgörande småningom sprida sig i rummet. Derför bör man ställa så till, att förbränningem och värmeutvecklingen ske långsamt, så att det derifrån påträngande värmet småningom intränger i de omgifvande kakelungs-och spiselrörens yta och sedan undan för undan i deras inre, men så litet som möjligt får rusa ut i luften. Hela kakelugnen bör hinna bli genomvarm. Man drager följaktligen då längre nytta af värme-utstrålningen derifrån, än om blott de yttre lagren af rörgåängarne hunnit upphettas och knappt nog det. Den brasa, som brinner lifligast, d. v.s. fortast, är således ej den, som lemnar mesta värmen qvar i kakelugnen. Saken är redan bepröfvad, men behöfver, som man säger, åter komma på tal. Man har nemligen ej funnit sig vid att förlora. den trefliga brasan och derom vore intet att säga — om det behöfdes. Men så är lyckligtvis ej förhållandet. Ty det är ej alls af nöden att lägga till kakelugns-luckorna, och man kan således alltför väl fröjda sig åt eldskenet och hemta den ljufva värmen direkte äfven deraf. Det är nemligen lika godt. om man allenast reglerar spjellet derhän, att det skjutes jemnt så mycket, att ingen kolgas och rök kommer ut genom öppningen åt rummet, hvilket de tillslutna luckorna i alla fall icke skulle förmå hindra, om förlitet utlopp lemnades i spjellet. Man har lyckligtvis syn och lukt till hjelpare och kontrollörer, om man blott vill göra sig mödan begagna dem; och gör man det, så kan man mycket väl ställa eldningen så att spjellet öppnas allenast jemnt och nätt så, att man finner, att intet kommer in i rummet från kakelugnen, men elden der ändå underhålles, hvilket bevisar att tillräcklig öppning är lemnad vid spjellet ör afgång af de gaser, som skola efterträdas och ersättas från rummet och veden. Det medgifves, att saken då ej kan lemnas i hvarje tjenares hand; men det är ju för husmodren sjelt ett ganska trefligt experiment, der ej ett ännu högre intresse förenar sig i bemödandet att qvarhålla den flyende värmen. Jag har för afsigt att med termometer-försök ådagalägga riktigheten af dessa förhållandena så praktiskt som möjligt, men har trott vår stränga vinter ursäkta, att jag redan nu i förväg memorerar hvad jag anser höra till en af de små lindringar af olägenheter, som man måste börja leta fram, hvar de kunna påträffas. Försöken torde jag snart nog få meddela, i afvaktan på hvad andra möjligen vilja försöka och inhemta af det sagda. J. A. Södermark.