Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1868, sida 1

Innan vi omtala det uppdrag hon tillämnade honom, vilje vi anföra en teckning af hans personlighet från den tid hvarom här talas: ,,Bland alla de utlänningar, somzvistades vid hofve i (Hannover), var unge grefve Filip Königsmark, från Sverge utan motsägelse den, som gjorde mesta uppseende. Han var tjugo år gammal, fullkomligt väl vuxen, med en stolt mine och de mest regelbundna anletsdrag, hvilket allt, jemte hans rika, kastaniebruna hår, som föll i stora, naturliga lockar, gjorde att han räknades bland de vackraste karlar. Hans snille och vett voro alldeles svarandes mot hans yttre förmåner. Vid hans inträde drog sig prinsessan in i en fönsterfördjupning för att undgå att blifva sedd af honom, men kärleken anar hvad ögat icke ser och erfor, liksom af en hemlig instinkt, den älskades närhet. Såsom af en sympatetisk kraft drogos hans blickar först till henne, men han dolde sin förundran öfver hennes närvaro under den uppmärksamhet vördnaden ålade honom mot kurfurstinnan. Denna mottog honom med en glad vänlighet och sade: Min gemål har fästat er vid sitt hof i hopp att i er finna en lika trogen som angenäm tjenare. I förmodan att ni icke skall svika detta hopp och de goda tankar han fattat om er, vill jag gifva er ett tillfälle att introducera er på ett sätt, som skall göra er ganska välkommen och bereda er stor gunst has honom. Königsmark bugade sig stillatigande. — Ni skall nemligen gifva honom, er herre kurfursten och hans höghet kurprinsen tillkänna, att ett giftermål mel!an prinsen och prinsessan Sofia nu kommit till ett lyckligt afgörande, men att, detta oaktadt, vissa angelägenheter ännu nödga mig att här stanna ett par dagar, hvarefter jag ofördröjligen ämnar företaga hemresan. Blodet sjönk Königsmark från kinderna, den eldiga blicken stelnade och den spänstiga gestalten tycktes nästan, svigta. Lyckligtvis voro både hertigen och kurfurstinnan så intagne af sina nyuppgjorda planer och förslager, att de hvarken hade tankar eller sinnen för något annat och således lemnade förändringen i Königsmarks utseende alldeles ouppmärksammad. — Säg kurfursten tillika — fortfor furstinnan — att som inga skäl å vår sida förefinnas till fördröjande af bilägrets firande och hertigen ej heller har några hinder derför, kom