Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1868, sida 2

sjag tryggt försäkra, att i våra skolor äfsvuven mindre elever äro mera försigkomna län hvad här var fallet, då läraren måste för det mesta sjelf gifva svaren. Fäfänga voro lärarens alla bemödanden att så de unga yankees att rätt prononscera fransyskan. Eleverna — så föreföll det mig åtminstone — hade. ingen synnerlig lust att tillegna sig det främmande språket, en uppfattning, som jag tror vara riktig, då jag sedan uti de andra lektionsämnena fann huru lifligt och uppmärksamt man ej allenast följde undervisningen, utan äfven var hemma uti ämnet. Isynnerhet frapperades jag af sångundervisningen — ett ämne, hvaråt man i Amerikas skelor egnar rundlig tid och hvilket äfven af eleverna med ifver och flit öfvas. Uti de flesta klasser såg jag lärarinnor, hvilka med ett intelligent och lifligt utseende förenade ett praktiskt sätt att sköta sitt kall. Äfven uti ett annat afseende iakttog jag huru dessa lärarinnor förstå att med goda exempel föregå Evas döttrar, som de nu hade under sin ledning. Jag afser härmed ett fält, der allt förmycket fåfängan och svagheten för ytligt prål vunnit insteg. I olikhet med eleverna, af hvilka många voro utstyrda med hela modets koketteri, sågos lärarinnorna klädda uti enkla, nätta och anspråkslösa drägter, nemligen mörka klädningar, utan någon sorts grannlåt, ru derför ej mindre vackra och väl sittande, samt små ljusa förkläden. En svart perlkedja och en klocka, se der den enda prydnaden; ingen krinolin, ingen chignon eller annan fantastisk, onaturlig hårklädsel. Många voro de tankar, som genomströmmade mig då jag tänkte på hvad denna svaghet kostar våra hem, och jag har derföre tecknat bilden, i den önskan att flera af våra unga damer, som eljest prydas af många älskvärda och goda egenskaper, ej skola försmå att efterfölja exemplet af lärarinnorna i bildningsanstalten uti Chicago. Tiden led och vi måste lemna skolan, för att kunna medhinna att se ytterligare en undervisningsanstalt, som stod i förening med ,,the High Schoolk. Denna institution motsvarade fullkomligt småskolorna vid våra folkskoleseminarier. Här få de unga lärarekrafterna öfva sig uti sin blifvande verksamhet. Vi bevittnade äfven här undervisningens bedrifvande, hvarom ej mycket är att säga, och lemnade skolan, hembärande vår tacksägelse till dess ärade föreståndare. Då jag nu, skiljd från mina vänner, företog mig att på egen hand göra mina iakttagelser, riktades mina steg mot det i stadens närhet upprättade ,Boskapsqvarteret, med hänsyn till hvad i detta hänseende kunde vara att lära, beträfsande vår stad. Några observationer under vägen böra dock måhända ej lemnas oanmärkta. I fruktbutikens fönster, framför hvilken jag stannar, synas små lådor — hvad innehålla de? Jo, amerikanska vindrufvor, blåa liksom de spanska, men ej så välsmakande och ej heller så safttulla. Detta oaktadt pressas ett njutbart vin ur dessa lrufvor, och derjemte tjena de som deserter vid middagsoch aftonmålen. En annan vinsort, om jag så får kalla det, är den ur äpplen pressade musten, hvilken under namn af , Cider konsumeras betydliga qvantiteter öfver hela landet af såväl de inflyttade som amerikanare. Ett glas cider och en klase vindrufvor var ju något ganska angenämt att erhålla; upplysningarne fick jag på köpet, och så fortsatte jag min väg, flitigt speande efter nya företeelser. Hade jag haft tit på ostron, så voro äfven sådana till innandes. Å flera bord på sjelfva gatan örtär man dem på stående fot; likasom nan ock kan köpa rostade nötter, hvilka orepareras vid koleldar i det fria. — Nu com ett hinder i min väg — gatan var stängd. Af hvad anledning, tror ni väl; canske att man stensatte den. — Nej, man räsatte den, och detta var alltför märkvart att gå förbi, utan att göra sig unlerrättad om huru man här gick till väga. Jag vände mig till en äldre herre, som nade befattning vid arbetet, och för att notivera min frågvishet, lemnade jag mitt cort. Mannen var straxt ej allenast medlelsam, utan serdeles intresserad utaf att å gifra alla möjliga upplysningar. Då uti många af Sverges städer ännu dag gatorna äro uti ett miserabelt tilltånd och vår tillgång på trä, som passar ör detta ändamål, är serdeles stort, tror ag att upplysningarne kunna vara förjenta af någon uppmärksamhet. Man I sår till väga på följande sätt: först fylles a jelfra grunden med ett tjockt lager afsf and. . Oo JJ 1.— a a Ad MA —— AM — AA