Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1868, sida 2

Grefve Filip Königsmark eller Svartsjuka och hämd. Af Sophie Bolander. FÖRSTA KAPITLET. Ett tidigt besök, En vacker sommarmorgon, 1682, satt vid det öppna fönstret i sin sängkammare, på slottet i Celle, den unga prinsessan Sofia Dorotea, enda barnet af den i hertigdömet regerande fursten, Wilhelm. Hon var sexton år, hon var vacker, god och älskelig. Vinden lekte med hennes lösta lockar och lyftade då och då på slagen af hennes fina, lätta morgondrägt, såsom för att förråda de mjuka och behagliga formerna af en hals, som täflade i hvithet med snön på ett nybäddadt snöfält. Framför hennes blickar låg slottsträdgården, med sin friska grönska, och bortom den Ällern, som på sin glittrande yta gungade en mängd farkoster af större och mindre slag. Men deraf fängslades ej hennes uppmärksamhet. Den tycktes i stället odelad fästad vid en törnros, som hon höll i handen, och hvars våta stjelk bevisade att hon förvarats från en föregående dag. En vattenfylld silfverbägare, på nattduksbordet bredvid prinsessans säng, tycktes utvisa stället hvarest, liksom den ömma omsorg blomman rönt. Om af tacksamhet derför eller af någon sympatisk kraft, hade hon emellertid bibehållit sin kela friskhet. Prinsessan betraktade henne med ett leende, blandadt med vemod. Den lifliga färgvexlingen på hennes kinder visade tydligen, att känslans flod gick hög inom det unga hjertats tysta djup. — Han reser, han lemnar oss, men ban skall derför icke glömma oss! -— sade hon och tryckte blomman mot sitt hjerta, då dörren till rummet öppnades. Hon hade bortvisat sin kammarjungfru för att få vara ensam, hvarför hon spratt till vid det oväntade bullret. Döljande blommaninom vecken af sin morgondrägt, vände hon sig om och varseblef hertiginnan, hennes moder. Vid denna åsyn klarnade hennes ansigte upp till detta solsken af glädtighet