Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1867, sida 1

UTRIKES TYSKLAND. Preussiska landtdagen har ajounerat sig ill den 7 Januari. Dess sednaste förnandlingar hafva nästan uteslutande vändt ig om organisationen af de nyförvärsvade provinserna, och dessa förhandlingar äro å till vida af mer än vanligt intresse, som det i herrehuset bildat sig en opposiion mot en del af de lagförslag, som angå lessa nya provinser. Så har herrehuset — trots grefve Bismarcks enträgna föreställningar — med 42 röster mot 33 förkastat förslaget angående sammansmältningen af öfverdomstolen i Berlin, de samla provinsernas högsta domstol, med den för de nya provinserna provisoriskt inrättade öfverappellationsrätten dersammastädes. Grefve Bismarck gjorde herrehusets medlemmar uppmärksamma på, att han på dem måste öfverlåta ansvaret för följderna af ett sådant steg, men de läto detta oaktadticke rubba sig i sitt beslut att förkasta förslaget. I den liberala pressen beskylles majoriteten i herrehuset för att på detta sätt vilja lägga sin vrede i dagen mot den nye justitiseministern Leonhardt från Hannover, som undanträngt den i herrehuset särdeles gouterade grefve Lippe. Från andra håll påstås, att högern, i herrehuset är missnöjd med de många eftergifter, som grefve Bismarck gjort för de nya provinserna. Förbundskanslern söker nemligen i flera afseenden skydda deras provinciella sjelfständighet och har i ett utskottsmöte den 18 dennes uttalat sig till fördel för en hannoveransk provincialfond, en åtgärd, som endast partielt gillas i de äldre provinserna. Grefve Bismarck hänvisade till de hannoveranska förhällandenas egendomlighet, som gör bildandet af en provincialsond mycket önsklig, och fästade derefter i ett längre föredrag uppmärksamheten på, att den preussiska monarkien alltid behandlat nyförvärfvade länder med den aldra största omsorg och t. o. m. med uppoffring, så att man i de gamla provinserna icke sällan hörde yttrandet, att regeringen brukade skära breda remmar af de gamla provinsernas hudar, för att dermed fästa de nya provinserna vid sig. Efter Bismarcks förmenande rörde det i närvarande fall ingalunda blott Hannover eller Elbehertigdömena eller Nassau, utan framförallt provinsernas rätt till sjelfstyrelse samt att emancipera sig från den centraliserande byråkratien, Det funnes i hvarje provins tusende saker, som den infödde bonden förstode långt bättre, än det lärdaste geheimeråd i Berlin. Detta tal lärer bafva öfverraskat en del af det konservativa partiets medlemmar. För öfrigt skall saken först i nästa månad komma till förhandling i deputeradekammaren.