Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1867, sida 2

folk vistas i samma hus. Jag har derför. ett förslag att göra er, mitt barn. Jag måste ha en pålitlig person, som i min! frånvaro sköter den inre hushållningen på! Ovelgönne. Sålunda hade den vackra Henriette Brand blifvit förstyre på Ovelgönne. Louis Becker efterträdde henne på Dahlheimer-sågen. En gång i veckan träffades de, ehuru blott helt kort, ibland endast en halftimma. I dag skulle de få vara längre tillsammans. Kyparen Louis blickade längtansfullt mot bergen, hvarifrån flickan skulle komma. Den fremmande herrn i löfsalen hade emellertid gifvit betjenten en befallning. Betjenten hade skyndat in i huset. Kort derefter hade en äldre herre begifvit sig ut till den förste i bersån. Det var en fin, icke särdeles lång man, något lutad, — men med något, som erinrade om militären. Båda herrarne stannade qvar i löfsalen. Men kyparen erhöll sällskap. — Hit öfver! hade någon ropat från Diemels andra strand. Kyparen kände igen honom. — Bernhard. — Herr Becker, sade gossen, — hur r det med den sjuka? Kyparen sade honom att hennes tillstånd var betänkligt. Bernhard såg orolig ut. — Herr Mahlberg vill till henne. Och herr von Schilden är på väg hit. — Hvar är herr Mahlberg? — Borta bland bergen med herr baron. — Och hvar är herr von Schilden. — Han måste snart vara här. Han