Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1867, sida 2

bevarade växt. Julgranar utbjudas också redan, men de äro med verkliga rötter planterade i krukor och således växande. Seden är att efter begagnandet utflytta trädet på kall jord, om stort eller litet, och denna sed tyckes vara mera ändamålsenlig än att sköfla ungskogen för ett par dagars nöje. Dessa granar äro dock ej vilda skogsinvånare, utan uppdragna i plantskolor. Sådana träd i krukor vårdas af de äldre och barnen, och är dem en glädje då de utflyttade trifras. Slagtareoch bagarebutikerna äro utstyrda med blomsterguirlander, väl endast af papper och högst smaklöst gjorda, men dock lysande. Stor skilnad råder emellan London och Paris hvad smak, lätthet och elegans beträffar, men engelsmännen hafva dock ett gediget och substantiellt sätt att puffa, neml. då de utanför butikerna och i fönsterna visa ,monster-saker, vanligtvis af materiell beskaffenhet. Sålunda visas hos en slagtare de förut omtalade tre svinen, som vid Cattle Shown vunno högsta priset, dock vederbörligen slagtade. Längden från bakfoten till trynet är 10!, fot, bredden öfver ryggen 28 tum och periferien at kroppen öfver buken 98 tum. Späcket på ryggen var 6 tum tjockt och vigten af det största djuret, slagtadt och rengjordt, 1,182 (d. Ändock var åldern ej ett år. Kalkonerna, som spela så stor rol vid Julhelgens firande, få nu redan i grossvis släppa lifvet till, och plumpuddingar, genuina och bastanta, exponeras redan i alla storlekar. Med ett ord, man rustar sig till Julen, ehuru tiderna äro bistra och handel och vaudel stå på nollpunkten. Man emotser en affärslös och svår vinter, och sådant inverkar ofantligt på denna verldsstad, der så många lefva för dagen. Men menniskan spår och Gud rår, säger ordspråket. Vi få väl se. Det abyssiniska fälttåget, som satte så många fabriker och verkstäder samt enskilde i tillfälle att kunna pungslå det allmänna, synes blifra lättare än man trodde, och då allting hittills gått öfver förväntan väl, är allmänna öfvertygelsen, att man inom kort skall få underrättelse om krigets slut, och med glans dertill, ora också ej med krigare-ära. Man har dock stora förhoppningar på vetenskapliga, värdefulla upplysningar om detta hittills så söga kända land, och hvad betyda väl några millioner pund sterling för Albion, derest fördelar äro att vinna, om de äfven kanske dröja något att framträda. John Bull är en förlagsman, som aldrig saknar ,Ssovereigns och dertill af äkta slaget. Deras ,sovereign, jag menar drottningen, som de dock vörda som en gudomlighet, är ganska enkel och tyckes vara en person med mycken känsla. Hennes pietet för sin aflidne gemål har jag redan omnämnt, likasom ock klandret mot hennes sätt att afhålla sig från fester och lyxuösa tillställningar; men der hjertat har rätt och skyldighet att visa sig, är hon alltid bland de första. Så ock nu, efter olyckan vid fängelse-explosionen. Hon beordrade sin förste lifmedikus att besöka patienterna, och dagligen utdelas från hennes drifhus och förråder förfriskningar till dessa arma varelser, som säkert aldrig vetat förut huru en ,Hothouse Grape såg ut. Det kungliga hofvet har flyttat till Osborne å ön Whigt att jula. Prinsen af . Wales jemte familj stanna å Sandringham, hans egendom i Norfolk, och der skjutes och dansas i grannskapet på bista vis. Som sagdt: Julen tillstundar öfveralit, ej likadant firad, men dock alltid en fest för ungdomen och en glädje för de gamle att åse och minnas. Den instundande Julen i gamla Svithiod torde mångenstides vara svår nog, men då man ser de vackra hvita fälten, de stjernklara aftnarne, den höga blå himlen, isen så spegelklar och inandas den friska luften, kan man ej vara annat än glad. Dessutom njuter man af och bevisar den sedvanliga gästfriheten. Vi deremot här i London, omgifna af nästan endast ,,business-män samt af en töcknig, dimmig och fuktig luft, som fördystrar lynnet, vi kunna ej annat in tänka, tala om och blicka bert mot det lilla land, som är oss så kärt, och hvilket, ehuru föga ännu kändt, dock står så högt både si kultur och frihet. Då detta bref möjligen hinner fram till Jul, kan jag ej annat än å egna och många, många landsmäns vägnar önska all välgång åt alla de många goda och rättänkande menniskor, som finnas i Sverge. Åt gammal och ung ,En glad Jul! A. F. E. jr