Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1867, sida 2

Den fremmande herrn stod åter i ingången till bersån. i Han betraktade kyparen med en egendomlig, forskande blick. Hans ögon hade; redan med samma egendomliga uttryck följt den unga frun och domherrn, då de gingo in i huset. — IIvad befalles? frågade kyparen. -Kalla hit min betjent. Vidare hade ej fremlingen att befalla. Han gick in i huset för att kalla betjenten och undrade dervid öfver fremlingens forskande blick. Derefter återvände nan ut i trädgården. Han kunde knappt afvakta sin bruds ankomst. Henriette Brand var ej längre skänkjungfru. Kyparen Louis, e!ler rättare sagdt den preussiske löjtnanten Louis Becker, hade aldrig ämnat att i sin uniform och med sin orden på bröstet utöfva sitt förra yrke. Men för att kunna existera som ärlig man, måste han åter upptaga det. Likväl hade nan dervid fast beslutat att aldrig kompromettera sitt stånd. IIan sökte derför ej tjenst i Preussen, utan begaf sig till utlandet. Då han meddelade detta beslut åt sin ästmö, hade hon genast en plats åt honom. Restauratören, i hvars tjenst hon var, hade sin egentliga rörelse i Kassel och öfvertog endast under badsäsongen restaurationen vid Sågen. Kyparen Louis iade kommit till Kassel, medan Henriette stannade vid Sågen. Till hösten skulle äfven Henriette återvända till Kassel. Men fru Karolina Friedrichs hade gjort invändningar deremot. — Det duger ej att ni båda som fäste