Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1867, sida 3

En upplyst och srisinnad yagre prestman har meddelat Kristianstadsbladet efterföljande förträffliga uppsats, som röjer att den ädle och frisinnade IIammars ande lefver ännu i dessa bygder, trots den qvalmiga luften ifrån Lunds theologiska sakultet: Om Sabbaten. För någon tid sedan lästes i Kristianstadsbladet, att en viss prest Ilelin till den grad förnekat Lutherska kyrkans förnämsta bekännelseskrift: Consessio Augustana, att han uttagit stämning å en landtbrukare för det denne under bergningstiden låtit hemköra säd på Söndagen. På det icke den läsande allmänheten måtte tro, att denne prest, för hvilkens låghet alla rättsinniga prester borde blygas, har grund för sin tro eller sin handling, torde ins. få anföra följande till belysning af läran om Sabbatens helgande i Nya Testamentet: Presten saknar grund för sin handling, ty 28 art. af Confessio Augustana lärer, att det andliga och verldsliga regementet skall man icke sammanblanda, hvilket han har gjort då han ställt sig såsom verldslig åklagare mot landtbrukaren. Presten saknar grund för sin tro, för så vidt som han har haft någon sådan, ty samma 28 art. lärer, att den som anser att Söndagea blifvit insatt i sabbatens ställe bedrager sig, ty den heliga skrift har afskaffat sabbaten, så att någon dags heghållande icke är nödvändigt till saligheten, hvarför man kan arbeta Söndagen, om man kan göra det utan att förarga andra. Men hvilken tänkande menniska skulle väl förargas öfver att man under vår bergningstid inbergar sin säd på den dag, som är dertill tjenlig. Det vore mer till förargelse att låta säden förstöras. IIvad Confessio Augustana lärer borde en prest, hur okunnig han för öfrigt än är, hafva reda på, då han med ed förbundit sig att lära i öfverensstämmelse med densamma, på det han måtte slippa att under sken af nit för kyrkans lära komma att stå såsom en menedare. Confessio Augustana lärer i nämnde hänseende enligt det Nya Testamentet, ty i Rom. 14 och Col. 2 kap. ställer Paulus hållandet af dagar och sabbater i jemnbredd med iakttagandet af de judiska spisstadgarne. Lika litet som de sednare gälla i Nya Testamentet, äro vi skyldiga att hålla de förra. I Nya Testamentet äro alla dagar lika heliga. I Gal. 4 kap. anser Paulus hållandet af dagar vara ett återvändande till judendomens vedertorftiga stadgar. Alltså har den besynnerlige presten ifrat för kristendomens afskaffande och judendomens upprättande; underligt då, att han icke begynt med omskärelsen! Den store mästaren, som är herre äfven öfver sabbaten, gjorde många af sina helbregdagörande gerningar på sabbaten till stor förtret för sin tids sabbatsifrare, och han lärde att sabbaten är gjord r menniskans skull och icke menniskan för sabbatens skull. Sabbaten är gifven menniskan till hvila och vederqvickelse och skall icke vara för henne en plåga. Förestående må nu icke uppfattas såsom om alla dagar skola vara arbetsdagar; ty både menniskan och arbetsdjuren behöfva en hvilodag. Ins. har blott velat vända sig emot den judiska uppfattningen af sabbaten och enligt Confessio Augustana lära, att arbete på Söndagen icke är i och för sig syndigt och att helighållandet af Söndagen icke må anscs såsom något för saligheten nödvändigt eller förtjenstfullt. Hvad som i och för sig bidrager till menniskoandens naturalisering och förslafvande är hvarje dag orätt, men hvad som bidrager till menniskors nytta och andens lyftning och vederqvickelse, äfven om denne icke är omedelbart at andlig be skaffenhet, är en loflig sysselsättning under hvilken dag som helst. Det heliga och profana är icke åtskildt uppå kristendomens gebit, allt skall helgas.