Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1867, sida 3

ställd med mannen och öfverhnfynd taget förmögen af samma utveckling i både andligt och kroppsligt hänseende. Deraf anser jag också följa, att en persons lämplighet för en gifven verksamhet icke bör eller kan bedömas efter dess kön utan efter dess individuella egenskaper och färdigheter. Antages detta, lärer qvinnans lika berättigande med mannen som medlem i samhället icke heller kunna bestridas. Jag betraktar qvinnan härvid endast som samhä:lsmedlem och ej i de särskilda förbindelser, hon kan ha åtagit sig som maka och moder, och hvilka kunna verka inskränkande på hennes allmänna rättigheter. Är det nu för samhällets bestånd och förkofran af allra största vigt, att det tillgodogör sig alla de krafter, som kunna finnas derinom, så blir det också af lika stor vigt för samhället, att kalla dessa krafter till lif och bereda dem väg genom tillfälle till en ändamålsenlig uppfostran. Såvidt denna rörer universitetsundervisningen, ser jag ej något behof att förlägga den vid skilda läroverk för män och qvinnor. Det är mycket tatadt om ,.sårad blygsamhet, om ,förförelse, om osedlighet m. m. såsom följd af unga mäns och unga qvinnors vistande vid samma läroverk. Ar det de gemensamma vetenskapliga studierna, som iro så förledande och sedeförderfvande? Ty det dagliga sammanträffandet lär det väl icke vara, alldenstund detta eger rum öfverallt annorstädes också. Och huru kunna konststudier bedrifvas gemensamt utan fara, och utan att man ens dervid tänker sig någon fara? Dessa frågor återstå att besvara, och jag tänker att svaret nog torde uteblifva. Emellertid lärer det egentligen vara de medicinska studierna, som ingett så stora betänkligheter och ansetts så farliga. Dock betänker man e, att det redan finnes och länge funnits en mängd qvinnor, och deribland både unga och oför vitliga, hvilka studera en viss gren af den medicinska vetenskapen och inhemta sina kunskaper af män och ej sällan i andre unge mäns närvaro — g menar barnmorskorna. — IIvem vill påstå, att dessas studier tjena till att förderfva deras seder? Detsamma kan med skäl frågas om de qvinnor, hvilka sysselsätta sig med sjukvården. Och slutligen måste man väl antaga, att den unga qvinna, som skulle vilja egna sig åt medicinska studier vid universitetet, både känner sig alivarligen kallad dertill — rimligtvis mera än de fleste unge män, som gå samma väg — samt redan på förhand och i samråd med sina närmaste gjort sig reda för det, som skall möta henne, och afvägt svårigheterna. Men skulle man det oaktadt anse sig böra uppträda såsom hennes förmyndare och bestämma för henne hvad som går an eller icke går samt dervid finna det nö digt att särskilda kurser anordnas för de qv eleverna vid universitetets medicinska sgumelt: så är jag säker, att ingen lärare inom medicinska området skall undandraga sig de sålunda ökade göromålen.