Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1867, sida 3

Om utvidgandet af qvinnans medborgerliga rättigheter. Filosofiska fakulteten i Lund har rörande denna fråga afgifvit följande utlåtande: Fakulteten anser det åläggande, fakulteten erhållit att yttrande afgifva, böra begränsas inom de fall, i hvilka fakultetens verksamhet skulle kunna påkallas, derest de åtgärder i och för utvidgande af qvinnans medborgerliga befogenhet, hvilka Riksens Ständer yrkat, komme att af K. M:t vidtagas. Fakulteten har härvid trott sig kunna förutsätta, att qvinnan med afseende på tillträde till befattningar i samhället och derför erforderliga kunskapeprof ej skulle intaga en privilegierad ställning gentemot mannen, utan att fordringar, såväl som rättigheter, för båda könen skulle blifva likställda. En sådan likställighet kan emellan manliga och qvinliga studerande vid universitetet endast i det fall förefinnas, att liksom fakultetens examina för båda äro desamma, så ock för inträde vid universitetet af qvinna, ej mindre än af yngling, fordras vederbörligt intyg, att hon förvärfvat sig de förberedande kunskaper, som för begagnande af akademisk undervisning äro nödvändiga. Med afseende härå tillåter sig fakulteten att erinra derom, att K:t M:t under sistförflutna året anbefallt nedsattandet af en komitt, med uppdrag att utarbeta förslag till inrättande af elementarläroverk för qvinlig ungdom. Ifall detta förslag, som sålunda afvaktas, äfven kommer att innehålla stadganden för afgångsexamen till universitetet från elementarläroverk för qvinliga studerande och K. M:t finner godt att de i sådant hänseende föreslagna stadganden godkänna och till etterföljd påbjuda, så äro dermed alla hinder undanröjda, som i nuvarande förhållanden kunna förefinnas för qvinnor att inom fakulteten idka studier och aflägga kunskapsprof under samma vilkor, som manliga studerande. Det enda, som i följd af sådan åtgärd å K. M:ts sida blefve behöfligt, vore ändring af några uttryck i univ. stat. Så 100, 102, 111 i ändamål att göra de nuvarande ordalagen så omfattande, att de inbegrepe äfven qvinlis studerande, — Dock får fakulteten, på samma gång den afgifver denna förklaring, till konsistorii bepröfvande vördsammast hemställa, huruvida, då man ansett sig böra upprätta särskilda elementarläroverk, uteslutande afsedda för qvinlig ungdom, det kan befinnas fullt lämpligt, att ynglingar och qvinnor vid universitetet erhålla till alla delar gemensam undervisning. Skulle åter, såsom enskilda medlemmar af fakulteten velat antaga, meningen vara den, att qvinnan, med afseende derpå att natur och medfödda anlag i allmänhet åt henne anvisa en annan verkningskrets än den, som är mannens, äfven i det hänseende, som nu är i fråga, borde intaga en alldeles särskild och egen ställning, både med afseende på hennes tillträde till offentliga befattningar och på de för detta tillträde föreskrifua kompetensvilkor, så anser fakulteten sig icke kunna afgifva något yttrande angående det sätt, hvarpå fakultetens verksamhet kan utsträckas till qvinliga lärjungar och examinander, förr än det blifvit densamma meddeladt, till hvilka särskilda embeten qvinnor skola ega tillträde, och efter hvilken måttstock de för dessa embeten af henne vid universitetet aflagda prof böra bedömas. Den medicinska fakultetens utlåtande hafva vi förut omnämnt, men särskild uppmärksamhet förtjenar det yttrande, som professorn inom denna fakultet Carl Naumann afgaf i ämnet, hvilket lydde sålunda: ,Ehuru det i allmänhet förefinnes icke obetydliga skiljaktigheter emellan mannen och qvinnan både i psykiskt och fysiskt hänseende, har jag, såvidt mina studier och min erfarenhet sträcka sig, funnit dessa skiljaktigheter mindre grunda sig på olikheten i mannens och qvinnans andliga och kroppsliga organisation och anlag än fastmera olikheten i deras uppfostran och lesnadsvanor. hvarigenom de utsprungliga anlagen erhållit en så divergerande utveckling. Otaliga exempel ur folkens och individernas historia bevisa detta mera än nog. Huru många qvinnor ha icke ådagalagt en viljekraft och ett tankedjup, som kunnat täfla mad de bäst begåfde mäns, att icke nämna fantasiens rikedom och inslans frihet. Och i fysiskt bänseende har man sett qvinnan kunna, likaväl som mannen, förvärfva alla slags färdigheter och blifva skicklig till utförahde af de mest ansträngande arbeten, ja, till och med utbildas till krigarns hårda, dödssäraktande kall. Och har en sådan utveckling varit möjlig. under förhållanden, hvilka i hög grad syftat att törhindra densamma, kan man ju med full rätt antaga, att under gynnande förhållanden qvinnans förmögenheter ändå lättare och mera allmänt skola hinna till mognad. Härmed vill jag blott ha sagt, att jag anser gvinnan såsom menskligt individum af naturen lik