Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1867, sida 3

(Insändt). Om armeens lönereglering. Då från alla håll inom landet röster höjas med upprop till den kommande riksdagen, att i anslagsfrågor iakttaga sparsamhet och att helt och hållet indraga en del anslag, så tillåter sig insändaren påpeka en anslagssumma, som kamrarne med godt samvete tyckas kunna indraga, neml. de 100,000 rdr, som vid 1857 eller 58 års riksdag beviljades såsom löneförbättring åt indelta armåens befäl och underbefäl. Det vare långt ifrån insändarens mening att anse denna löneförbättring till vårt ändå ytterst klent aflönade armåbefäl för obehö men då nämnde anslag af rikets ständer bevil ällde anslaget endast loppet af 3:ne år, emedan regeringen inom denna tid förklarade sig ämna framlägga en allmän lönereglering för; hela armen. Ett dylikt förslag utarbetades ock at en dertill tillsatt komit6. men ändock hafva 10 år förlupit, utan att någon lönereglering af fegeringen förelagts representationen, och under hela tiden har anslaget å 100,000 rår vid hvarje riksdag förnyats. Indroges pu detta anslag, så ginge möj ligen armcens befäl under ett eller par år förlustigt en ej obetydlig del af sina löneinkomster, men ett dylikt steg måste dock tvinga regeringen att vidtaga åtgärder till en allmän lönereglering för armåen. Insändaren är ock öfvertygad att, när en dylik reglering kommer till stånd, hela ofvannämde anslag blir obehöfligt, och lönerna inom armåen, långt ifrån att blifva mindre än de nu äro, böra förökas. Ty om alla militieboställen utan undantag indragas och utarrenderas på 30 år, så böra dessa gifva en så betydligt större inkomst än hvad som nu är förhållandet, då en boställsinnehafvare aldrig är fullt säker på att innehafva sitt boställe i mer än 2:ne år och således under sin tjenstetid endast söker draga så stor inkomst som möjligt af jorden och alls icke tänker på någon sorts förbättring deraf, att hela löneförbättringsanslaget bör blifva obehöfligt. Den arrendesumma, som af alla boställen erhölles, skulle sedermera jemte det ordinarie statsanslaget till armeen ingå till armå-förvaltningen, för att af densamma på de olika regementena fördelas sålunda, att hvarje individ inom samma grad i armåen finge lika stor endast kontant lön, hvilket är enda sättet att åstadkomma en rättvis fördelning. Någon närmare utredning af frågan anser insändaren ej här lämplig, såsom upptagande alltför stort utrymme, utan har härmed endast till kommande riksdags behjertande velat påpeka ett förhållande, som bör utredas och afhjelpas, X.